Måttligt tillstånd längs Svealands kust
Nästan samtliga Svealandskustens vatten har en status som är sämre än god. Det innebär att åtgärder måste sättas in för att förbättra tillståndet. I de yttre delarna av kusten är påverkan stor från öppet hav, vilket innebär att det kan vara svårt att nå förbättringar enbart med hjälp av åtgärder i det omedelbara avrinningsområdet.
Inom vattenförvaltningen ska alla vatten ha en status som är minst god, det vill säga grön eller blå färg. I annat fall måste åtgärder vidtas för att förbättra situationen. Dessvärre står sig beteckningen Gula havet för våra vattenområden fortfarande väl. Endast ett område får godkänt, nämligen Kanholmsfjärden.
Ett antal områden har bedömts ha otillfredsställande, orange, status. Dessa ligger i allmänhet nära fastlandet, har begränsad vattenomsättning och är ofta belastade av utsläpp från tillrinnande åar eller andra punktkällor. I tre av kustavsnittets vattenförekomster uppnår den samlade ekologiska statusen endast den lägsta klassen dålig, röd. Dessa tre, Nyköpings fjärdar, Edsviken och Östhammarsfjärden, är kända problemområden.
I samtliga Svealands vattenområden utom ett fordras således åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten.
Sammanvägd ekologisk status för Svelandskusten för åren 2007-2012. Klicka på bilden för att se den i sin helhet och kunna förstora den.
Så går klassningen till
En ny klassning av kustvattnens ekologiska status genomfördes under 2013. Den räknas fortfarande som preliminär och kommer att fastslås under 2014. Sådana klassningar ska enligt vattendirektivet genomföras vart sjätte år, och detta är den andra hittills.
Den sammantagna ekologiska statusen för varje vattenförekomst görs utifrån en sammanvägd bedömning av de undersökningar som gjorts i området kompletterade med expertbedömning i de fall det behövs. Principen för den samlade bedömningen är att den kvalitetsfaktor som visar den sämsta statusen fäller avgörandet. Klassningen för klorofyll avgör vanligen områdets status, men i vissa områden har bottenfauna betydelse. I områden där data saknas har Vattenmyndigheten uppskattat statusen från områden i närheten.
I den fria vattenmassan undersöks syretillståndet vid bottnen, halterna av näringsämnena fosfor och kväve, siktdjupet samt klorofyllhalt och ibland biovolym för att avgöra hur mycket växtplankton som finns. I ett mindre antal områden undersöks också tillståndet för de vegetationsklädda bottnarna och tillståndet i bottendjurssamhället.
Infört på EU-nivå
Statusklassning av vatten är infört på EU-nivå för att göra miljötillståndet begripligt för andra än mycket insatta experter. Det är ett sätt att slippa ifrån alla siffror och värden, men ändå på ett genomtänkt sätt kunna göra en bedömning av hur det står till i ett vattenområde. Och framför allt få alla att förstå hur miljöläget är.
Kustvattnets miljötillstånd beskrivs enligt EU:s Vattendirektiv genom begreppet Ekologisk status. Denna status anges i fem klasser, som motsvaras av fem färger, och om statusen bedöms vara lägre än God fordrar direktivet att åtgärder vidtas.
Så fungerar färgmärkningen
Statusklassningen görs med en femgradig skala, där varje klassning motsvaras av en färg. Blå motsvarar hög status, och används för opåverkade områden som bedöms vara i nästan naturligt skick. Grön färg är god status, och den lägsta godkända nivån för ett vatten. Gul färg motsvarar måttlig status, och detta är den allra vanligaste klassningen för Svealands kustvatten. Orange är otillfredställande, och röd färg är dålig status.