Svealands fantastiska kust

Kustområdet sträcker sig från Dalälvens mynning i norr till norra delen av Bråvikens mynning i söder. Geologiskt är detta ett plant urbergsområde med inslag av sprickdalar. Landhöjning gör att vikar snörs av och flador grundas upp, och skapar rika och skyddsvärda miljöer. Betydelsen av den processen minskar nu eftersom vattennivån samtidigt höjs. En höjning av vattenståndet har förutspåtts som följd av klimatförändringen. Hur stor den kan komma att bli är ännu oklart. Nya, rika skyddsvärda miljöer kan likafullt skapas även när havsnivån stiger.

Svealandskusten inkluderar en magnifik skärgård med tusentals öar, holmar och skär. Från fastlandet och vattendragens mynningar möter sötvatten gradvis det öppna havet, via skärgårdens vikar, sund och fjärdar. Det har skapat många typer av miljöer med höga naturvärden som även är viktiga för friluftsliv och turism.

Fyra regioner

Kuststräckan kan delas in i fyra huvudsakliga regioner:

  • Bottenhavets kustslätt från Dalälven till Örskär med låglänta moränstränder som är hårt exponerade för nordliga stormar.
  • Bottenhavets och Ålands havs klippbarriärkust från Örskär till Arholma där öarna Gräsö-Singö-Väddö-Björkö-Arholma skyddar de inre Roslagsfjärdarna.
  • Stockholms skärgård från Arholma till Landsort med breda innerskärgårdar, mellanskärgårdar och ytterskärgårdar i ett mäktigt urbergsområde där stora sprickdalar löper i huvudsaklig nord-sydlig riktning.
  • Södermanlands skärgård där öar av mellanskärgårdstyp vetter direkt mot havet i en smal skärgård.
Vattendjupet är i genomsnitt mellan 20-35 meter med enstaka djupsänkor på 50 eller mer än 100 meters djup.
Östersjöns djupaste del, Landsortsdjupet, ligger strax utanför den sydligaste delen av Stockholms skärgård. Det är en snäv sänka som är nästan 460 meter djup. Den norra delen av detta område användes under tidigt 1900-tal som dumpningsområde för uttjänt ammunition. Mycket annat har också slängts i djuphålan.

Vattenflöden och gradienter

Kustområdet är komplext med över 170 vattenförekomster, mellan vilka vattenutbytet sker genom mer eller mindre trånga sund.

I Östersjön och även utanför vattendragens mynningar finns vertikala skillnader i salthalt. Strömmar av ett sötare ytvatten skapar en kompensatorisk motgående ström på djupet av saltare vatten, så kallad estuarin cirkulation. Stockholms innerskärgård utmärker sig genom att vara ett ovanligt stort lokalt estuarieområde. Förutom de nämnda strömmarna drivs vattenrörelser mellan bassänger även av vindar och lufttryck. Även större fartyg kan till viss del påverka vattenrörelserna och därmed fördelningen av näringsämnen inom och mellan bassänger.

Mälarens utflöde genom Norrström och skärgården har stor betydelse för kustvattnets sammansättning, och skapar en horisontell salthaltsgradient med ökande salthalt österut. Gradienten är viktig för vattenomsättningen i innerskärgården. Även läget i övergångsområdet mellan Bottenhavet och Egentliga Östersjön är betydelsefullt, där den norra delen påverkas av sydgående strömmar från Bottenhavet, medan kuststräckan i söder är mer påverkad av Egentliga Östersjön. Detta skapar en salthaltsgradient i Svealands kustvatten med ökande salthalt söderut.

Stort avrinningsområde

Östra Svealand består till stor del av näringsrika uppodlade slättområden och skogsmarker, vilket ger ett näringsrikt vatten som göder kustmiljön. De vattendrag som mynnar längs kusten hämtar sitt vatten från nära en tiondel av Sveriges yta, varav ungefär 60 procent är skogsmark och 20 procent är jordbruksmark. Norrström hämtar sitt vatten från det enskilt största avrinningsområdet med Hjälmaren och Mälaren som uppsamlande sjöar. Vattendrag som mynnar i Mälaren har källor ända bort i Bergslagen.

Förutom miljonstaden Stockholm ligger bland annat Uppsala, Västerås, Eskilstuna och Örebro inom det område varifrån vattnet till slut letar sig ut till Svealands kustvatten. I kustvattnet skapas därför ofta en gradient i närheten av tätorter och mynnande vattendrag med minskande halter av näringsämnen mot öppna havet.

Vattnet i Bottniska viken är mer näringsfattigt än det i Egentliga Östersjön varför den nord-sydliga gradienten i salthalt även har en motsvarighet i näringshalt, med ökande halter söderut.

Svealandskustens vattenmiljö påverkas också av vattnet från öppna Östersjön, vars kvalitet i sin tur påverkas av de 85 miljoner människor som lever och verkar inom avrinningsområdet. Dessutom bidrar nedfall av långväga transporterade ämnen från luft, och från bottensedimenten frisätts eller fastläggs näringsämnen beroende på syretillgång.

Författare

Tina Elfwing, Svealands kustvattenvårdsförbunds miljöanalysfunktion vid Stockholms universitet