Större snigelkott (Aeolidia papillosa)

En stor nakensnäcka vars ovansida är täckt av långa bakåtböjda utskott. Nakensnäckan kan liknas vid en ryamatta. Färgen varierar från vit och gulaktig till gråbrun, och utskotten har ofta mörka fläckar. Djuret har fyra längre tentakler på huvudet. Äggen läggs som ett vitt krusigt nystan på klippväggar eller annat underlag. Arten är relativt vanlig året om på grunt vatten, i både lugna och exponerade miljöer och både på hård- och mjukbotten. Den äter olika sorters anemoner, gärna havsnejlikor. Arten kan blandas ihop med en nyupptäckt art, Y-tecknad snigelkott, som också finns i svenska vatten.

Arten hittas på grunda hårdbottnar och mjukbottnar på båda sidor i Nordatlanten, från Portugal upp till Barents hav i öster, och från Grönland och USA:s kust ned till Maryland i väster.

Fakta: Nakensnäckor

Nakensnäckor saknar både skal och fot. De är en artrik grupp bland blötdjuren, en del är mycket små, och det kan vara svårt att skilja de olika arterna åt. Trots att de länge varit populära fotoobjekt för dykare så har många av dem endast nyligen fått svenska artnamn. Många nakensnäckor är giftiga. En del har körtlar på ryggen som producerar saltsyra. Andra har nässelsäckar på ryggen som innehåller nässelceller vilka nakensnäckan använder för att försvara sig mot rovdjur. Nässelsäckarna fungerar även som gälar. Nässelcellerna får dessa nakensnäckor i sig genom att äta nässeldjur såsom hydroider. På många platser så har nakensnäckor starka färger för att varna fiender, så kallade varningsfärger. Tack vare sitt fiffiga försvar kan de krypa runt helt öppet utan att behöva gömma sig.