Stor nätsnäcka (Nassarius nitidus)

En konformad snäcka med relativt utdragen spira som har ett karakteristiskt rutmönster på sitt skal. Snäckan lever på mjukbotten, gärna i grunda vikar med en blandning av sand och grus. Skalfärgen är grå, och de lever delvis nedgrävda i sanden. Nätsnäckan lever på as. De är bland de första djuren att komma fram till något som har dött på bottnen. Stor nätsnäcka äts av sjöstjärnor, vilka den undviker genom att känna av deras lukt och beröring. Snäckan har ett speciellt flyktbeteende om den träffar på en sjöstjärna; först gör den kullerbyttor med sin fot för att snabbt fly undan, och sedan kryper den förvånansvärt snabbt iväg från sjöstjärnan. Detta beteende, fast i motsatt riktning, uppvisar de också när de känner doften av något ätbart. Stor nätsnäcka påverkas negativt av tenn-baserade båtbottenfärger genom att honorna utvecklar ej fungerande penisar, så kallad imposex. Imposex hos nätsnäckor används som biomarkör i undersökningar om den typen av gifter finns på olika lokaler utmed västkusten.

Grunt i vikar och på badstränder med sandbotten, även på lerbottnar och bland ålgräs. Vanliga på svenska västkusten.

Fakta: Snäcka eller mussla?

Både snäckor och musslor tillhör blötdjuren, Mollusca. Snäckorna, Gastropoda, har bara ett skal som oftast är spiralvridet. De har en fot som de kan krypa omkring med. På foten har de antenner, ögon och en snabel. Under foten har de en rasptunga som de använder för att få i sig mat från underlaget. Musslor, Bivalvia, har två skal som sitter ihop med ett gångjärn. De lever av att filtrera vatten, antingen nedgrävda i mjuka bottnar eller fastsittande med byssustrådar på hårda underlag. En del äter också små partiklar av döda växter och djur från bottnarna.