Smaltång (Fucus radicans)

Smaltång är mycket förgrenad, ofta med gaffelförgreningar. Grenarna är smala med en mittnerv. Arten saknar flytblåsor och kan förväxlas med blåstång som i vissa fall också är utan flytblåsor. Finns båda arterna på samma lokal kan de skiljas genom att smaltångens grenar är smalare, har fler förgreningar, fler skott per fästskiva och mindre och rundare förökningstoppar. Smaltång har fått sitt namn på grund av att små utskott kan lossna och fästa sig vid botten. Genom detta bildas nya fastsittande plantor från samma individ, det vill säga en klon. Arten är flerårig och har en långsam tillväxt. En smaltångsruska är antingen en han- eller en honindivid, med små relativt runda förökningstoppar. Förökningstopparna anläggs sent på hösten, övervintrar och är mogna runt slutet av juli året därpå.

Smaltång växter på klippor och stenar från cirka en till tio meters djup. Många bestånd består av endast några få kloner och utmed den svenska kusten består upp till 70- 80 % av ruskorna av en honklon. Smaltång förekommer norrut upp till Umeå och söderut utmed svenska kusten ned till Singö och Herräng i Stockholms län.