Signalnuding (Polycera quadrilineata)

En avlång nakensnäcka med gula gälar och tentakler på bakkroppen. Längst fram på djuret finns fyra eller sex framåtriktade utskott, Den är mycket färgvariabel och kan ha eller sakna längsgående band eller prickar i gult eller orange, och den kan ha eller sakna svarta längsgående strimmor. Färgerna fungerar troligtvis som varningssignaler, då djuren innehåller kemikalier som gör dem osmakliga eller giftiga för rovdjur. Den är mycket vanlig, och man hittar den på äldre brunalger och rödalger där den betar mossdjur. Den kan påminna om släktingen gulskäggsnuding Polycera faeroensis, men denna har åtta eller fler utskott i framänden.

Signalnudingen håller till i algbältet.

Fakta: Nakensnäckor

Nakensnäckor saknar både skal och fot. De är en artrik grupp bland blötdjuren, en del är mycket små, och det kan vara svårt att skilja de olika arterna åt. Trots att de länge varit populära fotoobjekt för dykare så har många av dem endast nyligen fått svenska artnamn. Många nakensnäckor är giftiga. En del har körtlar på ryggen som producerar saltsyra. Andra har nässelsäckar på ryggen som innehåller nässelceller vilka nakensnäckan använder för att försvara sig mot rovdjur. Nässelsäckarna fungerar även som gälar. Nässelcellerna får dessa nakensnäckor i sig genom att äta nässeldjur såsom hydroider. På många platser så har nakensnäckor starka färger för att varna fiender, så kallade varningsfärger. Tack vare sitt fiffiga försvar kan de krypa runt helt öppet utan att behöva gömma sig.