Sidensepia (Sepia officinalis)

Sidensepian tillhör gruppen tioarmade bläckfiskar. Dessa har åtta armar och två längre tentakler som de fångar byten med, och som även används av hanarna vid fortplantningen för att föra över spermierna till honorna. Manteln är ofta randig men kan snabbt ändra färg och mönster beroende på omgivningen och bläckfiskens humör. Även mantelns struktur kan ändras så den blir slät eller knottrig. Ögonen är mycket välutvecklade, och sidensepian kan även se polariserat ljus. Om den blir skrämd så kan den, liksom andra bläckfiskar, snabbt förflytta sig baklänges genom vattnet med hjälp av sin jetdrift. Den gräver ibland ner sig i sanden men kan också stå helt stilla i vattnet genom att röra på mantelns flikar. Sidensepian fortplantar sig förmodligen inte i svenska vatten. Sidensepians latinska namn vittnar om att djuret använts inom medicin. Sepian, eller bläcket, har i Asien sedan flera tusen år tillbaka använts som tusch att måla med och ger en grålila ton. Ibland kan man på stränderna hitta platta, ovala och vita kalkskelett från sidensepia. Dessa kalkskelett kallas ofta för valfiskfjäll. Bläckfiskskelettet är ett inre ihåligt skal som bläckfisken använder för att få flytkraft och som stödjevävnad. Man kan köpa sådana i zoobutiker till fåglar och kräldjur som behöver extra kalk.

Sidensepian lever längs kusterna på sandbotten i Skagerack och Kattegatt, grundare än 150 m. Fortplantningen sker på ungefär 10 m djup, men övervintring troligen djupare.