Kräkel (Furcellaria lumbricalis)

Kräkel brukar även kallas för gaffeltång på grund av sin tydligt gaffelförgrenade styva bål. Färgen kan variera från nästan svart till mörkröd hos alger som vuxit skuggigt, till gul-gröna grenspetsar hos solexponerade individer. De översta grenarna är ofta tjockare. Som många rödalger blir kräkel mindre i Östersjön än på västkusten på grund av den låga salthalten. Vid basen hos fastsittande individer finns korta rotliknande, krypande skott som håller fast den mot underlaget. Kräkel är flerårig och skildkönad med hon- och hanplantor. Den kan förväxlas med klyving och havsris. Klyving har dock en platt, rund fästskiva vid basen och havsris har en tunnare, styvare, och mer risig bål som inte är gaffelförgrenad.

I Östersjön växer kräkel från blåstångsbältet, det vill säga på cirka 2 meters djup, ner till cirka 12 meter. På västkusten bildar den ibland ett eget bälte under de stora brunalgerna. Den förekommer också som lösliggande bollar och mattor. I södra Östersjön, exempelvis i Riga-bukten och Kattegatt, har kräkel skördats för dess innehåll av furcellaran som används i olika livsmedel som konsistensgivare. Den är en vanligt förekommande art upp till södra Bottenviken och Norra Kvarken.