Bild: Ulf Bergström

Vikten av att dela kunskap

EKOSYSTEMBASERAD FÖRVALTNING är ett allt vanligare begrepp i samhällsdiskussionen, inte minst när det gäller havsmiljön. På sina håll är förhoppningarna höga. Genom att bättre beakta ekologiska samspel och förena olika frågeställningar, förväntas ekosystemansatsen öppna nya dörrar för en långsiktigt hållbar förvaltning. Kan detta rentav vara räddningen för havsmiljön?

MYCKET LOVANDE är att ekosystembaserad förvaltning är en process som förutsätter samarbete mellan discipliner, sektorer och intressegrupper. Det finns idag gott om exempel på hur det kan uppstå motsättningar även där det finns en gemensam strävan efter förbättring. Klimatåtgärder kan påverka biologisk mångfald, att utveckla miljövänliga näringar kan ha effekt på kulturella värden och så vidare. Ekosystembaserad förvaltning bygger på att vi lär oss bejaka att vi alla värderar problem och lösningar ur lite olika perspektiv. Var finns kärnan där det går att mötas?

MEN HAR VI TID för diskussioner när det finns akuta problem som måste lösa­s? I många fall kräver samhället allt mer kunskap innan man är beredd att ta ställning i komplexa frågor. Att dra ut på åtgärder är ju också ett beslut, med sina egna konsekvenser.

MER KUNSKAP kommer alltid att behövas, eftersom både omvärlden och förvaltningens behov utvecklas kontinuerligt. Det har dock länge funnits tillräcklig kunskap för att göra förbättringar för havsmiljön. Det som krävs är att vi är lyhörda för de möjligheter och farhågor som ventileras och är beredda att agera adaptivt; att övervaka miljön och göra anpassningar vartefter ny kunskap kommer fram i ljuset av dessa. Men eftersom den ekosystembaserade förvaltningen berör så många är det lätt att se att det behövs en mycket bredare kunskapsdelning än den vi ofta ser idag ¿ för att ta fram ny kunskap men också för att dela erfarenheter. Kunskap har ju dessutom den underbara egenskapen att den gärna skapar egen växtkraft bland de som har förmånen att ta del av den.

OCEAN LITERACY, havsmedvetenhet, är ett av Sveriges nyckelord under FN:s pågående årtionde för havsforskning och hållbar utveckling. Målsättningen gäller Sveriges agerande i internationella processer, men är minst lika viktig för hur vi agerar som individer och i våra yrkesroller. Har kommunens politiker och tjänstemän tillgång till de data som behövs för att kunna ta initierade beslut i viktiga miljöfrågor? Har den nya generation som växer upp en chans att skapa en egen relation till havet?

SVENSKAR ÄR BRA på att samarbet­a. Men idag reagerar många med förnekelse eller till och med ångest inför den framtid som forskningen och miljöövervakningen utmålar. Jag lovar att vi forskare inte delar negativa resultat för att skrämmas, utan för att vi ser behov av och en möjlighet till förändring. Jag vill gärna att vi fortsätter njuta av havet, kusten och stränderna, trots hoten. Samtidigt behöver vi vara beredda på att miljön kommer att förändras. Det är viktigt att prata med varandra om den oro vi känner, till exempel när arter minskar eller vinterns isar uteblir. Det bästa receptet mot oro är att aktivt bidra till problemets lösning.

TEXT:
Lena Bergström, docent vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), Sveriges lantbruksuniversitet

MER LÄSNING

Bild: {{item.image_copyright}}

{{item.item_head}}

{{item.ii_caption}}

Laddar nästa artikel..