Kan rovfisk motverka övergödningsproblem?
Rovfisk som abborre, gädda och torsk kan påverka hela kustekosystemet genom att äta och begränsa mängden småfisk och krabbor. En ny sammanställning av flera vetenskapliga studier visar att avsaknad av rovfisk i ett område kan få lika stor effekt på mängden trådalger som övergödning. Detta innebär att åtgärder för att stärka rovfiskbestånd sannolikt kan motverka övergödningsproblem och bidra till friskare livsmiljöer i grunda vikar.
Havsvikar har en hög biologisk mångfald, och bottnar med ålgräs, blåstång, och annan storvuxen vegetation är viktiga uppväxtområden för fisk. Men övergödning har gjort att den storvuxna vegetationen har minskat kraftigt i Östersjön och Västerhavet sedan 1900-talets mitt.
När mängden näring från land ökar så ökar även tillväxten av snabbväxande trådalger, vilket missgynnar ålgräs och blåstång genom skuggning och syrebrist.
Analys av fiskens betydelse
Man har misstänkt att överfiske på stora rovfiskar har bidragit till minskningen av ålgräs och blåstång genom en så kallad trofisk kaskad. När antalet stora rovfiskar sjunker så ökar istället antalet små rovfiskar och kräftdjur, vilket i sin tur leder till ett minskat antal av de små kräftdjur och snäckor som äter trådformiga påväxtalger. Att stärka rovfiskbestånden skulle därför kunna motverka problem med för mycket trådalger.
För att bättre förstå hur förändringar i fiskförvaltning kan motverka övergödningsproblem har forskare från SLU, Stockholms universitet, Göteborgs universitet och universitetet i Groningen gjort en samlad analys av de vetenskap liga studier som gjorts på ämnet, en så kallad metaanalys. Den beskriver hur näringshalter och förändringar i bestånd av fisk och små algbetande djur påverkar trådalger, ålgräs och blåstång.
Exempel på trofisk kaskad: Det huvudsakliga flödet i kustfödoväven går från stor rovfisk via småfisk och krabbor till små kräftdjur som betar på trådalgerna. Snäckor har en stark effekt på trådalger, men påverkas inte så mycket av småfisk och den trofiska kaskaden verkar därför främst gå via små kräftdjur. Illustration: Azote
Lika stor effekt som näring
Resultatet från analysen visar att avsaknad av algbetande bottendjur och trofiska kaskader från fiskar, i genomsnitt ger lika stark effekt på algtillväxt som om man skulle tillsätta näring i vattnet. Analysen visar också att effekten är lika stark oberoende av vilken nivå av födoväven som har manipulerats i experimenten. Det innebär alltså att trofiska kaskader fortplantar sig med bibehållen styrka genom födoväven.
Effekterna förstärks
Ytterligare ett viktigt resultat från studien är att effekterna av färre rovfiskar och övergödning kan förstärka varandra. Den sammanlagda effekten av mer näringsämnen och färre rovfiskar är större än summan av effekterna var för sig. I områden som är påverkade av mycket övergödning är det därför extra viktigt att upprätthålla starka rovfiskbestånd för att kunna bevara ålgräs och blåstång.
Eftersom många rovfiskar dessutom är beroende av storvuxen vegetation under uppväxten, kan en förlust av dessa livsmiljöer leda till en nedåtgående spiral genom minskad föryngring. Det kan bildas ett självförstärkande förlopp som låser ett system i ett läge med mycket småfisk och få rovfiskar. I dagsläget är det just så många kustområden ser ut.
De fintrådiga algerna fångar snabbt upp näring i vattnet och växer gärna på annan vegetation, som här på ålgräs, Zostera marina. Foto: Joakim Hansen/Azote
Förvaltningen har betydelse
För att minskade näringsutsläpp från land ska märkas i ett kustområde krävs det att en stor del av utsläppen kommer från lokala källor. Havsströmmar påverkar också många kustområden och för att se effekterna av minskade utsläpp över stora områden krävs en lång tid, ofta flera decennier. Utifrån våra nya resultat ser vi att fiskförvaltning kan utgöra ett viktigt komplement till näringsreduktion för att motverka övergödningsproblem längs kusterna.
Positiva effekter på lokal nivå
Rovfiskar vid kusten har ofta lokala bestånd, och genom att stärka dessa kan vi sannolikt se positiva effekter på en lokal skala i kustzonen. Genom erfarenheter från fiskefria områden vet vi att det är möjligt att stärka bestånden betydligt på bara några år.
För att se i vilken utsträckning det är möjligt att praktiskt motverka övergödningsproblem genom att stärka rovfiskbestånd föreslår vi att man mäter födovävseffekter och algproduktion i samband med åtgärder. Exempel på åtgärder kan vara fiskefria områden, restaurering av lek- och uppväxtmiljöer, utsättningar av rovfisk eller utfiske av små rovfiskar.
Starkare bestånd i kustzonen bidrar till bättre kvalitet i badvatten och gynnar dessutom fritids- och yrkesfisket, vilket långsiktigt kan ge samhällsekonomiska vinster. Ett ökat fokus på att återfå goda rovfiskbestånd är ett steg närmre en ekosystembaserad förvaltning.