Bild: Klas Malmberg

Nakensnäckor - skönheter med snabb artbildning

Det finns nära hundratalet arter av nakensnäckor vid svenska kusten, varav de flesta vid västkusten och ett fåtal i Östersjön. De är vanligen endast ett par centimeter stora, men några blir upp till 25 cm. Nakensnäckorna uppträder periodvis i stor mängd. De har en stor betydelse för dynamiken i ekosystemen, då de betar på fastsittande djur såsom mossdjur, nässeldjur, svampdjur och sjöpungar. Effekten av deras betning är tydligast på djup mellan 10 och 25 meter, särskilt i skuggade överhäng eller i skrevor där det inte växer alger. De har korta intensiva liv där de möts, parar sig och lägger ägg, ofta på eller bredvid det de äter. Äggen är små och vita. De ligger i vindlande spiralformationer som kan vara lättare att upptäcka än själva djuret, om man är ovan.

Nakensnäckor tillhör gruppen blötdjur, och är alltså nära släkt med snäckor, musslor och bläckfiskar. Nakensnäckorna saknar skal som vuxna, men har ett skal i det frisimmande larvstadiet. I stället för skyddande skal har de ofta utvecklat andra metoder för att hålla rovdjur borta. Några har hudkörtlar med frätande saltsyra i. Andra har långa utskott med brännande nässelkapslar som de plockar upp från sin föda. Eftersom kroppen inte begränsas av ett skal så har de utvecklat märkliga fantasieggande former, ofta i kombination med kontrastrik färgteckning för att skylta med sin osmaklighet.

Rosenringad rygghorning (vänster) och Variabel rygghorning (höger), två närstående arter av nakensnäckor som lever på olika djup. Foto: Klas Malmberg

De flesta nakensnäckorna lever under språngskiktet där salthalten är hög, men några klarar lägre salthalt och finns även grunt. Ytterligare ett fåtal har anpassats till att leva specifikt i det utsötade ytvattenlagret. Rosenringad rygghorning Amphorina viriola är en sådan art som lever i utsötat vatten vid ytan, medan dess nära släkting Variabel rygghorning Amphorina andra normalt lever under språngskiktet. Båda arterna beskrevs av vår forskargrupp så sent som i januari 2020. Rosenringad rygghorning har hittills bara påträffats vid Bohuskusten från Idefjorden till Gullmarsfjorden, samt i Danmark vid Stora bält. Den andra arten har dock ett stort utbredningsområde från den norska västkusten ända ner till Medelhavet. Under 2018 beskrevs arten Bredhuvad kamnuding Bohuslania matsmichaeli, som bara hittats i det grundare, utsötade lagret i den inre delen av Idefjorden. En ytterligare art som är under beskrivning är mycket nära besläktad med Brackvattensnuding, Tenellia adspersa, men är ändå tydligt genetiskt åtskild och räknas då som en egen art.

Gemensamt för de nyupptäckta brackvattenslevande nakensnäckorna är att de har utvecklats under evolutionärt mycket kort tid. De måste ha uppstått under de senaste 8000 åren. Det är nämligen under denna tidsperiod som vattensystemet med den bräckta Östersjön, den baltiska ytströmmen som för brackvatten längs västkusten samt skiktningen i de bohuslänska fjordarna, bildades. Arterna utgör en del av mönstret med flera andra marina djur och alger som på kort tid utvecklats till nya arter, främst i Östersjöområdet.

TEXT OCH KONTAKT
Kennet Lundin, Göteborgs Naturhistoriska museum och Klas Malmberg, Aquatilis

MER LÄSNING

Bild: {{item.image_copyright}}

{{item.item_head}}

{{item.ii_caption}}

Laddar nästa artikel..