Bild: Ulf Bergström

Fiskefria områden ger fler och större fiskar

Starkare fiskbestånd, ett bättre fungerande ekosystem och en spridning av fisk till omkringliggande områden. Det är effekten av att införa områden som skyddas från alla former av fiske. Det är framför allt de fiskbestånd som tidigare fiskats hårt som uppvisar snabba ökningar.

Lite mer än en procent av svenska kust- och havsområden är fiske­fria, och tillåter inga former av fiske. Det kan låta lite, men trots det har Sverige den största ytan av fiskefria områden i hela Europa. Globalt sett är knappt tre procent av havet helt eller nästan helt skyddat från fiske. Merparten av dessa områden ligger dock långt ute i oceanerna, där människans påverkan ändå är liten. I Nordostatlanten är dock så lite som 0,03 procent av havsområdet skyddat från fiske.

Förbud ger mer fisk

Många av de svenska fiskefria områdena infördes omkring 2010 genom ett regeringsuppdrag. I dessa områden, samt några områden som infördes ännu tidigare, har SLU på uppdrag av Havs- och vatten­myndigheten undersökt de långsiktiga effekterna av fiskeförbuden. Resultaten visar tydligt att fiskbestånden ofta växe­r till snabbt efter att fisket förbjudits. Efte­r fem år var bestånden i medeltal ungefär tre gånger starkare i de fiskefria områdena jämfört med områden där fiske­t fått fortsätta, och effekterna fortsätter att öka efte­r detta.

Åtta fiskefria områden som ingick i undersökningen. På kartan syns vilka som är målarter för fredningarna. Områdena 1 och 2 är idag fredade enbart under lekperioden.

Kan ge stabilare fiske

Vi har sett positiva effekter på gädda, abborre, gös, sik och plattfisk i Östersjön och Kattegatt, samt hummer på västkusten. Framför allt är det arter som varit hårt fiskade som visat snabba ökningar i de fiskefria områdena. Fiskarna blir både fler och större, vilket på sikt kan leda till att det blir mer fisk även i kringliggande områden genom att fisklarver eller större fiskar sprider sig från de fiskefria områdena. För fisket är det här en viktig fråga - kan fisk som simmar ut från fredade områden eller sprids som larver bidra till ett bättre fiske? Men sådana spilleffekter är svåra att mäta i praktiken. Den viktigaste aspekten av fiskefria områden är att de kan bidra till att återuppbygga hotade fisk­bestånd. På sikt kan områdena även bidr­a till ett långsiktigt stabilare fisk­e geno­m att fungera som en försäkring mot överfiske och otillräcklig förvaltning. Dessutom kan fiskefria områden motverka negativa genetiska effekter från fiske genom att gynna de snabbväxande individer som annars fiskas upp.

Ibland långsam återhämtning

Är bestånden svaga finns det dock en risk att det inte sker någon snabb återhämtning. I Havstensfjorden såg vi ingen ökning av torsk, trots att området varit stängt i tolv år. I Kattegatt inrättades Europas största fiskefria område för 13 år sedan. Här sågs, trots att beståndet var mycket svagt, en lovande återhämtning av torsk efter några års stängning, men sedan minskade beståndet av torsk igen till rekordlåga nivåer. Denna minskning berodde på regelförändringar för trålfiske efter havskräfta, som ledde till höga bifångster av torsk utanför det stängda området.

Kusttorsken såväl som Kattegatt­beståndet har varit överfiskade under lång tid, och i sådana fall kan det alltså ta länge för en återhämtning att komma igång. Torsken är också en art som behöver förvaltas över stora områden, eftersom den rör sig långa sträckor. Arter som gädda, abborre, gös och hummer, däremot, har begränsad spridning som vuxna och kan skyddas effektivare även med mindre fiskefria områden.

Hummer är en art som inte rör sig så långa sträckor, och som därför kan få ett bra skydd även av mindre fiskefria områden.

Säl och skarv påverkar

I några områden har vi sett att fiskbestån­d­en påverkas starkt av predation från gråsäl och skarv. I de fredade områdena i Gålö och Licknevarpefjärden ökade bestånden av gädda, abborre och gös efter att fredningen infördes, men effekterna har de senaste åren avtagit i takt med att säl och skarv ökat i områden­a. I Lickne­varpefjärden, som är Sveriges äldst­a fiske­fria område, har bestånden av gädda och abborre tidigare varit mycket stora, men på senare år minskat.

Den här utvecklingen visar att problem­bilden för många kustfiskbestånd är komplex, och att fiskeförbud inte alltid räcker för att stärka bestånden. Det finns idag tydliga målkonflikter mellan förvaltningen av säl och skarv å ena sidan och kustfisk å den andra. Här behövs insatser för att bättre förstå dessa konflikter och hitta lösningar på dem.

Positiva ekosystemeffekter

Genom att fiskefria områden har en posi­tiv inverkan på stora rovfiskar kan områdena ge effekter som fortplantar sig genom hela näringsväven. Rovfiskar äter mindre fiskar och krabbor, som i för stora mängder annars kan äta upp viktiga betare som exempelvis märlkräftor. För få betare kan leda till att tillväxten av fintrådiga alger ökar. Fintrådiga alger, som även gynnas av övergödning, konkurrerar med storvuxna växter och alger, vilket leder till att dessa minskar i förekomst. Om rovfiskbestånden minskar kan det alltså ge samma effekt som övergödning, det vill säga att förekomsten av större vegetation som ålgräs och tång minskar.

Eftersom den storvuxna vegetationen är viktiga livsmiljöer för bland annat reproduktionen av många fiskar kan detta leda till en ond cirkel där rovfisk­bestånden försvagas ytterligare. Fiskefria områden kan hjälpa till att bryta cirkeln genom att öka bestånden av stor rovfisk och återupprätta ekosystemens funktion.

Vi har även kunnat visa att fiskefria områden leder till att artsammansättningen av bottendjur på djupa mjukbottnar återhämtar sig när de skyddas från fiske och fysisk störning från bottentrålning.

Fiskefria områden kan alltså även bidra till att värdefulla livsmiljöer kan återhämta sig. Att återställa livsmiljöer har visat sig vara både svårt och kostsamt, samtidigt som behovet ökar hela tiden. Det kan därför vara viktigt för framtiden att undersöka hur fiskefria områden kan användas i det här arbetet.

Framtida förvaltning

De fiskefria områdena i Sverige har för det mesta inte samordnats med skydd av livsmiljöerna. I framtiden behöver därför arbetet med fiskförvaltning och områdes­skydd integreras för att maximera synergi­effekterna. För samtidigt som många fiskar är beroende av intakta livsmiljöer, är fisken i sig viktig för att upprätthålla friska livsmiljöer och ekosystem­funktioner. Idag satsas det stort på att göra havsmiljöförvaltningen ekosystembaserad, och i det arbetet kan fiskefria områden utgöra ett mycket användbart verktyg.

EU har nyligen antagit ett nytt, ambitiöst mål om 30 procent skyddade kust- och havsområden till år 2030. I målet ingår att en tredjedel av områdena ska vara strikt skyddade. Man kan diskutera vad ”strikt skydd” innebär i det här sammanhanget, men rimligen betyder det att fisk­et ska vara starkt begränsat eller helt förbjudet och att livsmiljöer ska skyddas från fysisk påverkan. Det nya målet har stor potential att kunna bidra till att stärka fiskbestånden och ge friskare vatten, men områdena måste då placeras där de gör nytta för specifika bestånd och designas för att passa beståndens utbredning. De kan då även bidra till att våra eko­system kan stå emot storskaliga miljöförändringar bättre.

LÄS MER:
Long-term effects of no-take zones in Swedish waters SLU:s Aqua Reports 2022:20
Fiskefria området för torsk i Kattegatt, effekter på fisksamhället. Vetenskaplig artikel
Fiskefria området för torsk i Kattegatt, effekter på bottenorganismer. Vetenskaplig artikel
Fiskefria området för sik i Bottenhavet. Vetenskaplig artikel
Fiskefria området för hummer vid Vinga. Vetenskaplig artikel
TEXT OCH KONTAKT:
Ulf Bergström, Charlotte Berkström och Mattias Sköld, Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet
ulf.bergstrom(snabel-a)slu.se

MER LÄSNING

Bild: {{item.image_copyright}}

{{item.item_head}}

{{item.ii_caption}}

Laddar nästa artikel..