Bild: Lotta Nygård/Länsstyrelsen Västernorrland

Bottniska viken möbleras om

Att klimatförändringarna får dramatiska konsekvenser för vår framtid är de flesta idag medvetna om. Men medan stormar, värmeböljor och bränder är påtagliga för oss alla så är havet mer hemligt. Hur påverkas livet under ytan, och vad kan vi göra för att skydda den biologiska mångfalden?

Den senaste vintern var på många sätt exceptionell. Medel­temperaturen blev högr­e än normalt i hela lande­t, på några ställen började våren en månad tidigare än förut, eller så uteblev den meteorologiska vintern helt och hållet. De som bor vid Bottnisk­a viken kunde notera ännu ett oroande faktum: det lade sig knappt någon is på havet. Under hela vintern har endast strandnära områden i Kvarken samt Bottenvikens nordligaste delar varit isbelagda. Det är uppseendeväckande, men går samtidigt helt i linje med det som alla klimatmodeller pekar på, nämligen att effekterna av klimatförändringen kommer att bli stora i Bottniska viken.

I Istäcket minskar drastiskt enligt alla klimatmodeller och det vi upplevt denna vinter kan bli det nya normala. Foto: Anniina Saarinen/Länsstyrelsen Västerbotten.

Mot slutet av 2000-talet beräknas havsvattnets temperatur i Bottniska viken ha ökat med 3-4 grader, och de milda vintrarna leder till att havsisens tjocklek och utbredning kommer att minska med mer än 50 procent. Nederbörden beräknas öka med 10-50 procent, vilket förmodligen leder till ett minskat siktdjup och lägre salthalt. Att effekterna redan börjar märkas bekräftas vetenskapligt av de relativt långa tidsserier av mätdata som finns. Det är tydligt att havsisen blivit tunnare, även om variationerna mellan åren är stora. Likaså minskar salthalten, och tillfällen med ovanligt höga temperaturer har blivit betydligt vanligare.

Att salthalten i haven förändras ger stora effekter eftersom den är helt avgörande för vilka invånare som vistas på olika platser i våra hav.

Nya livsbetingelser

Att varmare havsvatten påverkar många arter är inte särskilt svårt att förstå. Ta till exempel vikaresälen. Den föder normalt sin unge (kallas för kut) i en snö­håla på havsisen, men kommer i större utsträckning att behöva föda sin kut på tillgängliga skär och stränder. Ungen har då en mindre chans att överleva, eftersom den får ett sämre skydd mot predatorer och sjukdomar.

Vad konsekvenserna blir för hela ekosystemet i Bottniska viken är svårare att överblicka. Vi vet att varmvattenarter gynnas då de på sommaren förväntas ta sig längre ut från de kustnära områdena. Mindre is får vårblomningen att starta tidigare och förändrar cirkulationen av näringsämnen. Att salthalten i haven förändras får stora effekter eftersom den är helt avgörande för vilka invånare som vistas på olika platser i våra hav.

Brist på is och snö utsätter vikarkutarna för många faror som havsörnar och rävar. Foto: Peter Lilja/Länsstyrelsen Västerbotten.

Gränser flyttas

I Bottniska viken minskar salthalten gradvis norrut och för många marina arter, som kräver mer salt i vattnet, blir det allt svårare att överleva ju längre norrut vi kommer tills de inte klarar sig längre. Norra Kvarken utgör en sådan barriär, en stoppskylt för många marina arter.

Två tydliga exempel är blåmusslan och blåstången som har sin nordliga utbredningsgräns just i Norra Kvarken. Dessa utgör så kallade nyckelarter i Östersjön eftersom de har stor betydelse för andra arters överlevnad. Både blåmusslan och blåstången bildar stora bälten på havsbottnen som utgör livsutrymme eller föda för ett stort antal andra organismer. Just nu ligger den norra utbredningsgränsen för blåmussla och blåstång alltså vid Norra Kvarken men som vi tidigare konstaterade beräknas nederbörden öka dramatiskt, samtidigt som avrinningen från land under vintrarna förväntas öka med 30-60 procent till år 2050.

Blåstångsbälten som detta är livsnödvändiga för tusentals djur. Vad som händer om de försvinner kan man bara ana. Foto: Lotta Nygård/Länsstyrelsen Västernorrland.

När havsvattnet på detta sätt späs ut av stora mängder sötvatten sjunker salthalten. Beräkningar som vi gjort inom projektet ECOnnect visar att en förmodad sänkning av salthalten med 1,5 promille skulle innebära att blåmusslan nästan helt försvinner från Bottniska viken och blåstångsutbredningen krymper med cirka 50 procent i Norra Bottenhavet. 1 830 kvadratkilometer av tång kommer då att försvinna, tillsammans med en enorm mängd andra organismer. I Bottenhavet har det gjorts provtagningar som visar att en enda kvadratmeter av tångbältet kan rymma 9 000 individer av fjädermygglarver, tångmärlor och små snäcko­r. Vi kan anta att det innebär stora förändringar för födoväven i havet om dessa försvinner.

ECOnnect
Målet med projektet ECOnnect är att skapa en konkret bild av hur undervattensmiljön i Bottniska viken kommer att påverkas av klimatförändringen hundra år framåt i tiden. I projektet deltar Forststyrelsen, Länsstyrelsen Västerbotten, Länsstyrelsen Västernorrland och NTM-centralen i Södra Österbotten.

Fisksamhället förändras

Den ökade nederbörden förväntas föra med sig både mer humuspartiklar och mer näringsämnen till havet, vilket förorsakar grumligare vatten och mer bakterieplankton. Denna brunifiering av Bottniska viken förväntas bland annat leda till en mer ineffektiv födoväv eftersom det blir fler steg i näringskedjan när den startar med små bakterier. Då ljusförhållanden och siktdjupet i havet blir sämre krymper även livsutrymmet för bottenlevande växter och alger.

Ett förändrat klimat kommer att påverka fisksamhällets sammansättning dels på grund av temperaturen men också till följd av ökad grumlighet samt förändringarna i födoväven. Sannolikt kommer kallvattenarter såsom sik, harr, lax, öring, lake och vassbuk att missgynnas medan däremot de arter av sötvattenursprung som även gynnas av näringsrikare vatten - såsom mörtfiskar, abborre och gös - antagligen kommer att öka. Arter som använder sig av känselsinnet istället för synen gynnas också av de nya förhållandena.

KLIMATFÖRÄNDRINGENS FÖRVÄNTADE EFFEKTER PÅ BOTTNISKA VIKEN
- Ytvattnet värms upp med 3-4 °C.
- Ökade regnmängder höjer tillförseln från åar och älvar och därmed ökar också mängden näringsämnen.
- Kvarkens salthalt sjunker med 1,5 promille på grund av ökad nederbörd.
- Höjd temperatur och sjunkande salthalt kan förändra artsammansättningen och förhållanden för främmande arter kan förbättras.

Källa: Suomen merenhoitosuunnitelman toimenpideohjelma 2016-2021

Avgörande anpassning

Så vad kan vi göra med dessa framtidsscenarier? Precis som när samhället försöker anpassa sig till framtida förändringar, behöver vi göra det vi kan för att underlätta för havets invånare att anpassa sig. När havsmiljön förändras behöver djur och växter ha möjlighet att sprida sig till nya områden, särskilt om deras nuvarande livsmiljö blir ogynnsam. Viktigt är då att livsmiljöerna är bra sammankopplade, det vill säga att det finns konnektivitet mellan dem. En god konnektivitet hjälper arter att klara av förändringar och undviker att det uppstår isolerade populationer. För att förutspå effekterna av klimatförändringar är det alltså viktigt att studera konnektiviteten.

Viktigt med samarbete

Konnektiviteten är dock artspecifik och beror på arternas spridningsförmåga samt vilka krav de har på livsmiljön. Många arter som exempelvis blåstången sprider sig bara några meter medan andra arter sprider sig betydligt längre. En blåmusslas larver kan under goda förhållanden sprida sig upp till 50 kilometer. Spridningsbarriärer är exempelvis salthalt, temperatur, djup och bottensubstrat.

Vi förväntar oss att klimatförändringen innebär förändringar i spridningsmöjligheterna och att vissa områden blir viktiga knytpunkter (”stepping stones”) eller korridorer för arterna. En naturlig följd blir då att värna om dessa potentiella knytpunkter eller korridorer. Det är viktigt att myndigheterna på båda sidor om Bottniska viken arbetar tillsammans eftersom preliminära analyser visar att arternas spridning är starkt beroende av förhållanden på finska sidan. Dominerande strömriktningar och den djupa kusten längs den svenska sidan av Bottenhavet utgör en barriär för många grunt levande arter. Norra Kvarken blir däremot en brygga för spridning av arter från norr till söder. Avståndet här är bara drygt 20 kilometer mellan de svenska och finska öarna (och grundområdena).

Vi behöver påminna oss om att havet och dess invånare är en gemensam resurs som behöver värnas och att beslut som fattas på den ena sidan av Bottniska viken påverkar den andra sidan och vice versa. Den stora frågan lyder: hur kan vi värna naturvärden och försäkra olika arter deras existens även i framtiden? Inför stora förändringar stiger behovet av samarbete och här behövs ett fungerande marint nätverk av skyddade områden som tar hänsyn till dessa områden och inkluderar dem med lämpliga skyddsåtgärder. En gemensam planering kan hjälpa till att stärka arters överlevnad i framtiden och lindra effekterna av klimatförändringarna.

TEXT OCH KONTAKT:
Roosa Mikkola, Parks and Wildlife Finland och Johnny Berglund, Länsstyrelsen Västerbotten
johnny.berglund(snabel-a)lansstyrelsen.se

MER LÄSNING

Bild: {{item.image_copyright}}

{{item.item_head}}

{{item.ii_caption}}

Laddar nästa artikel..