Den mystiska paradoxmasken

Vem är den släkt med? Var kommer den ifrån? Och vilka evolutionära hemligheter bär den på? Den mystiska paradoxmasken, eller bockadjuret som den även kallas, har gäckat forskare ända sedan 1949, då djuret som tidigare hittats i lerbotten på den svenska västkusten fick sitt namn. Xenoturbella bocki döptes den till, och det dröjde nästan 70 år innan man 2016 hittade fyra arter till av det mystiska släktet, då på flera tusen meters djup i Stilla havet utanför USA och Mexico. År 2017 hittades en sjätte art utanför Japans kust, även den djupt.

Den svenska paradoxmasken är ljusgul i färgen och blir uppåt fyra centimeter lång, men flera av Stillahavs-arterna är betydligt större. Den största är Xenoturbella monstrosa, som kan bli 20 centimeter eller ännu längre. Det är svårt att utreda vilka andra djur som paradoxmasken är släkt med. Den har en mycket enkel anatomi - den saknar hjärna och många andra inre organ, och munnen består av en skåra på djurets undersida. Den saknar också anus, och matsmältningssystemet är påsformat. Trots den enkla anatomin tror forskarna att den i nedstigande led skulle kunna vara släkt med oss människor.

Masken verkar äta musslor även om man inte sett den äta. Den förökar sig sexuellt och lägger ägg. Ur äggen kläcks sedan en frisimmande larv som söker sig till botten efter ungefär en vecka. Larven har en samlad bunt cilier på ena ändan som den får en roterande simrörelse med.

Tyvärr vet man inte så mycket mer om paradoxmaskens biologi, eftersom det har varit svårt att få tag i den och att hålla den vid liv i laboratoriemiljö. De fyra arter av paradoxmaskenar som hittats i östra Stilla havet lever på stora djup, vilket har gjort det väldigt svårt att studera dem. Den japanska paradoxmasken, Xenoturbella japonica, hittades bara för några år sedan, och dess biologi vet man fortfarande väldigt lite om. Den svenska paradoxmasken är den enda arten av släktet Xenoturbella som kan samlas in regelbundet och relativt lätt, vilket gör den mycket värdefull för att kunna lösa en viktig del av evolutionens mysterier.

TEXT OCH KONTAKT:
Hiroaki Nakano, Tsukuba University, Japan