Bild: Sofie Ankarskär

Akut läge för Östersjöns tumlare

En gång i tiden var tumlare­n en vanlig syn i Östersjön, men nu är den akut hotad och står inför en osäker framtid. Uppskattningsvis finns det bara 500 individer kvar av den unika tumlar­populationen, och dess överlevnad hotas av en rad mänskliga aktiviteter. Det här är berättelsen om Östersjö­tumlaren och varför vi behöver brådskande åtgärder för att rädda den från utrotning.

Det är en kall och lugn morgon i mars. Båten lägger ut från hamnen i Grönhögen, en lite­n ort på södra Öland. Ombord finns speciella undervattens­mikrofoner som gör det möjligt att övervaka ett mycket viktigt djur, Östersjö­tumlaren. Forskare övervakar vanligtvis valar med visuella metoder, t.ex. foto­identifiering, flyginventering och landbaserade räkningar. Östersjötumlarna är dock så få att det skulle vara som att leta efter en nål i en höstack. Den enda metod som fungerar är att lyssna efter deras ekolokaliseringsklick.

När vi åker ut med båten i Östersjön ser vi aldrig tumlar­e. Skillnaden mot när vi åker ut i Västerhavet är slående, där är populationerna mycket större och vi ser ofta tumlare från båten. I Östersjön kan vi dock lyssna efter dem, och resultaten visar att de behöver vår hjälp för att överleva.

Ett akut hotat däggdjur

De flesta människor har hört talas om att noshörningar nästan utrotats av jakten på deras horn, eller att gorillor och orangutanger minskat dramatiskt till följd av att deras livsmiljöer krympt. De flesta svenskar känner dock inte till att vi har ett eget stort marint däggdjur som står på randen av utrotning på grund av mänskliga aktiviteter, nämligen Östersjötumlaren. Det finns bara ungefär 500 individer och populationen klassas som akut hotad enligt den svenska rödlistan, den Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) och Helsingforskommissionen om Östersjöns miljö (HELCOM).

Unik population i Östersjön

Marina däggdjur har en viktig roll i den marina näringskedjan och bidrar till ett livskraftigt och mångsidigt ekosystem. Tumlare är den enda valarten som förekommer året runt i Östersjön, och Östersjötumlaren är en egen population som har anpassat sig efter Östersjöns milj­ö. Anpassningen har lett till att den skilje­r sig både genetiskt och morfologiskt från de två grannpopulationerna i Väster­havet, nästan som om det är en egen art. Trots att det inte finns några hinder för de närliggande populationerna att simma in i Östersjön så gör de inte det, och det är mycket svårt att hålla tumlare i fångenskap.

Detta innebär att enda sättet att bevara Östersjötumlaren är att skydda den i dess hemmiljö. Under sommarmånaderna uppehåller sig merparten av Östersjöpopulationen inom svenskt vatten. Sverige har därför ett särskilt stort ansvar för att bevara den, och för att lyckas med detta måste skyddsåtgärder införas.

Drastisk minskning

Historiskt sett har tumlare varit betydligt vanligare i Östersjön än de är idag. Fram till början av 1900-talet finns det många berättelser om hur tumlare jagades, bifångades i fiskeredskap, eller sågs i stora grupper. I motsats till idag fångades och observerades också många tumlare i Bottenhavet och Bottenviken, områden som numera inte anses vara en del av artens utbredningsområde.

Sedan mitten av 1900-talet bedrivs ingen jakt på tumlare i Östersjön, men andra hot har lett till att populationen har fortsatt att minska kraftigt. När fisket moderniserades ökade antale­t bifångster i nät. Miljögifter har försämrat tumlarens reproduktions­förmåga och immunförsvar. Mer undervattensbuller och förändringar i bytes­arternas kvantitet och kvalitet har försämrat tumlarens livsmiljö och födotillgång. Allt detta har på olika sätt bidragit till att populationen har minskat.

Tumlare på västkusten, där det är betydligt större chans att se dem än i Östersjön. Foto: Sofie Ankarskär.

Skydd för tumlare

EUs art- och habitatdirektiv (92/43/EEG) och den svenska artskyddsförordningen ger ett starkt skydd för tumlare. Trots detta och Östersjöpopulationens kritiska situation har mycket få konkreta åtgärder gjorts för att skydda populationen, varken i Sverige eller i andra länder runt Östersjön. Det är i och för sig förbjudet att avsiktligt fånga, döda eller störa tumlare, samt att skada eller förstöra viktiga livsområden för dem, men mycket få åtgärder har ännu vidtagits för att uppnå detta. Särskilda skyddsområden, så kallade Natura 2000-områden, ska upprättas för att skydda arten. År 2016 utsåg Sverige ett stort Natura 2000-områd­e i Östersjön för att skydda bl.a. tumlare, men nästan fem år senare är området fortfarande bara skyddat på pappret. Det finns nu ett beslut på att förbjuda nätfiske i området, men det är inte bestämt när förbudet ska införas. I övrigt har inga regleringar införts för någon av de aktiviteter som hotar tumlarna.

EU:s medlems­länder är också skyldiga att se till att tumlare och andra marina arter uppnår eller upprätthåller god miljöstatus enligt havsmiljödirektivet (2008/56/EG). För tumlare innebär detta att bl.a. att popu­lationsstorleken inte får påverkas av mänskliga aktiviteter så att dess långsiktiga överlevnad hotas eller dess utbredning påverkas. Sverige och övriga länder runt Östersjön behöver omgående införa skyddsåtgärder både för att uppfylla kraven enligt EU:s regelverk, och för förhindra att arten utrotas i Östersjön. Vi behöver därefter också följa upp om de åtgärder som införs räcker för att rädda tumlarna.

TUMLARE I SVERIGE
Det finns tre olika populationer av tumlare runt Sveriges kust. Alla populationernas utbredningsområden sträcker sig bortom svenskt vatten. Den största populationen är Nordsjöpopulationen med ungefär 345 400 individer. Därefter kommer Bälthavspopulationen med ungefär 17 300 individer. Den minsta populationen är Östersjöpopulationen, som idag endast består av ungefär 500 individer och är akut hotad.

Akustisk övervakning

För att hålla koll på tumlarna används en metod där man lyssnar på dem, så kallad passiv akustisk övervakning. Tumlare producerar klickljud och lyssnar efter ekot på samma sätt som fladdermöss för att hitta byten och för att navigera. Tumlarna använder också klickljuden för att kommunicera med andra tumlare, t.ex. mellan hona och kalv och när de jagar i mindre grupper. Klicken har en mycket ljus ton, långt mycket ljusare än vad vi kan höra med våra öron. Tumlare eko­lokaliserar nästan hela tiden, vilket gör att vi kan mäta deras förekomst genom att registrera deras klickljud. Till detta används ett instrument som kallas C-POD, vilken är speciellt framtagen för att detektera och lagra tumlarklick. Genom att mäta hur ofta tumlare är på olika platser under olika tider på året kan vi få reda på hur viktiga dessa områden är för dem, samt hur deras utbredningsmönster varierar under året.

Om man även mäter på vilka avstånd som C-PODarna kan detektera tumlare går det även att räkna hur många tumlare det finns i området. År 2017 startade vi upp det nationella övervakningsprogrammet för tumlare på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Inom programmet ankrar vi C-PODar på bestämda platser i viktiga områden för Östersjötumlaren och registrerar deras förekomst kontinuerligt över flera år. Genom dessa mätningar kan vi få en indikation på om tumlarna ökar eller minskar.

En forskare förbereder C-PODar som ska ankras på havsbotten för att övervaka tumlare. Foto: Jingyao Niu.

Ett hoppfullt tecken

De akustiska övervakningsstationerna för tumlare i Östersjön ingick även i ett tidigare projekt där tumlare övervakades i stora delar av Östersjön. I en nylige­n genomförd analys har vi jämfört data för åren 2011-2013 och 2017-2020. Resultaten visar att detektionsfrekvensen av tumlare ökat med ungefär 2,4% per år inom Östersjöpopulationens viktigaste område. Ökningen är dock mycket lägre än vad som är möjligt för en frisk tumlar­population med gott skydd, men den kan vara ett tecken på en positiv utveckling. Isåfall tyder det på att om riktade förvaltningsåtgärder införs, så kan Östersjötumlaren återhämta sig.

En liten population förlorar mer genetisk variation ju längre tid som går, och låg genetisk variation minskar en populations möjlighet att kunna anpassa sig till förändringar i miljön. Det är därför mycket viktigt att Sverige och övriga länder runt Östersjön agerar snabbt för att ytterligare undanröja hoten mot tumlaren, så att vi säkrar deras framtid som en viktig del av Östersjöns ekosystem.

VILL DU HJÄLPA TILL?
Berätta för oss om du har sett en tumlare i Östersjön! På Naturhistoriska riksmuseets hemsida kan du rapportera om du har sett en tumlare i svenska vatten, samt läsa om vårt arbete med tumlare. Du kan också engagera dig för att driva på att för att skyddsåtgärder för tumlare införs, samt se till att ditt eget beteende ger minsta möjliga negativa påverkan på Östersjöns miljö.
TEXT OCH KONTAKT:
Kylie Owen och Julia Carlström, Enheten för miljöforskning och -övervakning,
Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm
julia.carlstrom(snabel-a)nrm.se


MER LÄSNING

Bild: {{item.image_copyright}}

{{item.item_head}}

{{item.ii_caption}}

Laddar nästa artikel..