Hushåll, avlopp och svårfångade kemikalier

Läkemedelsrester och hushållskemikalier påträffas nästan överallt i våra hav. Största källan är vårt avloppsvatten, och även i relativt låga halter kan många av dessa ämnen påverka miljön och dess invånare. För att bli av med hushållens svårnedbrytbara utsläpp krävs nya lösningar och ny teknik i våra reningsverk.

Många kemikalier som vi använder i vardagen är så stabila att reningsverken inte kan hantera dem. Foto: Didecs/Shutterstock.

Mer och mer uppmärksamhet riktas mot hushållskemikalier som källa till olika oönskade substanser i miljön. Varor och produkter som vi använder i vårt dagliga liv innehåller en mängd ämnen som sprids till luft eller vatten. Hur de sprids beror på deras kemiska egenskaper och användningsområden, men de flesta är vattenlösliga och rinner ut i vårt avloppsvatten. Det kan vara biocider, mjukgörare, flamskyddsmedel eller läkemedel som via avloppsvattnet hamnar i avloppsreningsverken. Och flera av dessa kemikalier är så pass stabila att reningsverken inte kan hantera dem.

Kemikalier (nästan) överallt
Under de sista tio åren har ett flertal rapporter visat på läkemedelsrester och andra hushållskemikalier i marina vatten från i stort sett alla världsdelar. Ett exempel är en studie där man analyserade 153 vattenprover från kustområden i Kalifornien, Medelhavet och södra Östersjön. I mer än vart tionde vattenprov hittade man 19 av de sammanlagt 41 substanserna man letade efter. Ämnet kaffein, vilket används som markör för att avgöra om ett vatten är påverkat av människan, återfanns i 95 procent av proverna. Olika läkemedelssubstanser hittades i 10-30 procent av proverna.

Hälften av proverna innehöll även en form av ämnet benzotriazol. Benzotriazoler har många användningsområden och används i allt från smörjoljor och desinfektionsmedel, till frostskyddsmedel och även i vissa maskindiskmedel. Kännetecknande för benzotriazoler är att de är kemiskt stabila och avskiljs eller bryts ner endast i liten grad i reningsverken. Det är alltså inte oväntat att de till slut dyker upp i våra kustvatten. Det var endast en enda provtagningsplats i undersökningen, en punkt långt ute i Stilla havet, som inte uppvisade mätbara halter av något av de undersökta ämnena.

Läkemedel i svenska vatten
Inom Östersjöns avrinningsområde bor cirka 86 miljoner människor vars avloppsvatten har Östersjön som slutlig mottagare, efter olika grad av rening. Östersjön har relativt lång omsättningstid och har sedan länge även problem med höga halter av stabila organiska miljögifter, till exempel PCB och dioxiner. Helsingforskommissionen (Helcom), vilken består av representanter från nio Östersjöstater samt EU, har nyligen sammanställt undersökningar av läkemedelssubstanser i vatten, sediment och vattenlevande organismer inom Östersjöområdet inklusive Kattegatt. Av totalt 4 600 olika marina prover innehöll mer än 14 procent spår av läkemedel. Ett av de läkemedel som hittades i många prover var epilepsimedicinen karbamazepin. Karbamazepin är ett mycket stabilt ämne och har lång halveringstid i den marina miljön.

Högst halter av läkemedelsrester och hushållskemikalier har hittats i blåmussla i kustområden nära städer. Foto: Martin Almqvist/Azote.

Svåra att bryta ner
I en av våra egna studier där vi detaljstuderade läkemedel i Östersjön, kunde vi hitta just karbamazepin i både prover tagna vid kusten och ute till havs, till och med på olika djup mitt ute i Östersjön. Det var bara i proverna från nordligaste Bottenviken, samt i ett par extra prover från kusten runt Svalbard, som vi inte fann några spår av detta läkemedel. Nya beräkningar visar att det bör finnas cirka 55 ton karbamazepin ackumulerat i Östersjön. Även om all tillförsel stoppades idag skulle det ta årtionden innan ämnet brutits ner i vattenmassan.

Oklara effekter
Rester från läkemedel och hushållskemikalier har hittats i en rad olika fiskarter, som flundra och abborre. Högsta halterna har återfunnits i blåmussla i områden vid kustnära städer med utsläppskällor och älvmynningar. Många substanser kan dock transporteras långt, och man har funnit spår av läkemedel i ytvattenprover långt ute i Nordsjön. Det finns i nuläget få studier som fokuserat på vilka effekter dessa kemikalier kan ha i den marina miljön. Flera forskare har visat att de halter av kemikalier som man hittar i svenska älvar och sjöar har effekt på djur och natur, men dessa är vanligtvis minst tio gånger högre än de halter man påträffar i marina prover.

Ozon eller filter?
Utsläpp från reningsverk direkt till havsområden, eller indirekt via utsläpp i vattendrag som sedan rinner ut i havet, är den helt dominerande källan för hushållskemikalier och läkemedel. Det är inte så konstigt. Våra reningsverk är inte gjorda för att rena bort låga halter av stabila kemikalier. I dagsläget pågår därför många försök med att hitta förbättrad reningsteknik för ett ytterligare reningssteg, som kan fånga upp de ämnen som traditionell reningsteknik inte klarar. Havs- och vattenmyndigheten har finansierat en rad pilotprojekt som fokuserat på ozon eller kolfilter. Resultaten från dessa projekt visar att det finns kostnadseffektiva sätt att minska halterna för flera av kemikalierna med över 90 procent. Ozon bryter ner många ämnen mycket effektivt, men vissa kemikalier är så kemiskt stabila att de måste filtreras bort med ett kolfilter.

Bredden är viktig
Förutom ozon och kol finns även flera projekt som försöker utveckla det biologiska reningssteget för att få en effektivare process. Andra undersöker tekniker baserade på membran eller olika typer av filter, det vill säga att man tar bort kemikalier ur vattnet genom att låta dem fastna på olika ytmaterial.
Viktigt är dock att alla dessa nya tekniker måste kunna klara av att bryta ner eller avskilja en bredd av ämnen, även om det i dagsläget inte finns någon teknik som klarar av att ta bort alla. För att minska påfrestningen på den akvatiska miljön av läkemedel och hushållskemikalier, men även andra grupper av ämnen, krävs inte bara förbättrad teknik vid avloppsreningsverken utan även åtgärder i användning uppströms. Till exempel är det viktigt att alltid lämna tillbaka överblivna läkemedel till apotek.

TEXT & KONTAKT Mats Tysklind och Jerker Fick, Kemiska institutionen, Umeå universitet
mats.tysklind@umu.se


Sök i arkivet