Betning, skillnader i utseende och reproduktionshinder hos tångarter

Tång är en viktig del av ekosystemen längs kusten eftersom den ger skydd, livsmiljö och föda åt många andra växter och djur. På svenska västkusten finns flera tångarter naturligt och en introducerad art, ishavstång. Eftersom introducerade arter ofta orsakar problem undersöktes hypotesen om att nya arters framgång beror på att de undviks att ätas av de inhemska. Tångbetare hade dock inga principiella problem med att äta ishavstång, men den var mindre smaklig än inhemska. I norra Östersjön trodde man länge att blåstång var den enda arten, men nyligen insåg man att det finns ytterligare en – smaltång. Skillnaderna mellan dessa nära besläktade arter undersöktes närmare. De är lika vanliga längs hela Bottniska viken kust, men smaltången är mer populär bland betarna. I Estland förhindras hybridisering eftersom arterna förökar sig under olika tider på året. I Sverige finns ingen sådan skillnad och konstgjord befruktning fungerade bra. Ännu kan vi inte förklara varför man inte hittar hybrider längs den svenska kusten.