Avloppsrening under utveckling

Dagens reningsverk är mycket effektiva när det gäller att avskilja partiklar och rena bort kväve och fosfor, och mängderna organiskt material, partiklar, mikroorganismer, fosfor och kväve som släpps ut från reningsverken har minskat markant de senaste årtiondena. Moderna reningsverk klarar till exempel av att ta hand om 98 procent av allt fosfor i avloppsvatten, och många länder runt Östersjön har infört effektiv avloppsrening.

När avloppsvatten når reningsverken innehåller det en mängd ämnen, partiklar och organismer som på olika sätt kan skada miljön. Det kan vara fråga om organiskt material, näringsämnen, bakterier, virus, parasiter, metaller och svårnedbrytbara organiska ämnen såsom läkemedel. Avloppsreningen står inför en stor utmaning.

Kemikalier en utmaning

Användandet av kemikalier ökar i vårt samhälle idag. Detta visar sig även i avloppsvattnet som når reningsverken. Rester av läkemedel, hygienvårdsprodukter och andra kemikalier är betydligt svårare för reningsverken att hantera, och många svårnedbrytbara och vattenlösliga ämnen kan passera reningsverken mer eller mindre opåverkade. Problemet har uppmärksammats under senare tid. Forskare har påvisat effekter på fisk som lever i närheten av reningsverk, och läkemedelsrester har också visat sig finnas i stort sett överallt i våra hav.

Ny teknik finns

Det blir alltmer viktigt att rena våra avloppsvatten från läkemedelsrester och andra kemikalier. Tekniken för detta finns redan, men används i Sverige mest inom industrin och för att rena dricksvatten. En teknik är att slå sönder molekyler med hjälp av ozongas, och en annan teknik går ut på att tillföra pulveriserat aktivt kol som binder molekylerna eller låta avloppsvattnet passera genom filter med aktivt kol. Om dessa mer avancerade metoder skulle användas vid de 45 största reningsverken runt Östersjön skulle utsläppen av kemikalier från kustområdenas reningsverk till havet kunna minskas till ungefär hälften. Svenska försök med avancerad vattenrening i större skala är på gång, och det första reningsverket med denna teknik byggs just nu i Linköping. Tyskland och Schweiz använder redan den avancerade tekniken i full skala, men övriga Europa ligger i detta hänseende efter i utvecklingen.

Lite historia

I början på 1900-talet var utsläpp från avlopp en stor källa till näringsbelastning. Vattenklosetter och avloppsnät började utvecklas, men reningen av avloppsvattnet var obefintlig. Införandet av vattenklosetter fick positiva effekter vad gäller människors hälsa, men ledde till stora punktutsläpp av fosfor i sjöar, vattendrag och hav.

Under 1950-talet började reningsverk att byggas, och tio år senare hade verksamheten tagit ordentlig fart. Behandlingen av avloppsvattnet var från början främst inriktad på att minska utsläpp av organiskt material, så kallad slamavskiljning. Även biologisk rening av avloppsvatten utvecklades, men det dröjde ytterligare tio år innan reningsverk med effektiv fosforrening byggdes upp.

Under 1980-talet byggdes reningsverken upp i snabb takt. Kemisk rening som i första hand gick ut på att fälla fosfor utvecklades. Detta fick en positiv effekt på mängden fosfor i sjöar och vattendrag. Under 1990-talet infördes strängare regler även för kväverening, och många reningsverk byggdes om för att möta de nya kraven. Vi står nu inför nästa stora steg när det gäller rening av vårt avloppsvatten - att se till att kemikalierna inte passerar genom reningsverken och ut i sjöar, vattendrag och kuster.