EU:s återhämtningsplan fördelar ansvaret för ålförvaltningen mellan länderna, och tvingar varje land att genomföra nationella skyddsplaner. Detta har lett till att det införts skyddsåtgärder i de flesta EU-länder och även på andra håll. Avsaknaden av internationell återkoppling på de nationella planerna har dock lett till bristande samstämmighet, och de gemensamma målen har inte uppfyllts. Dödligheten har inte minskat sedan 2012, och det europeiska ålbeståndet befinner sig fortfarande på en historisk bottennivå. Willem Dekker, forskare vid SLU, Institutionen för Akvatiska resurser, anser att den konservativa internationella hållningen till problemet håller på att förlama allt arbete med återhämtningsplanen för den europeiska ålen.