Den långlivade blåstången är i Svealand ensam om att bilda de artrika brunalgsbälten som utgör livsmiljö för många andra djur och växter. Övergödningen har minskat blåstångens djuputbredning, vilket inneburit att den totala ytan av dessa havets skogar minskat påtagligt.

Det finns få undersökningar från 1950- och 60-talet, men genom att använda långtidsövervakningen vid Askö och resultat från Singö, där en av de tidigaste dykinventeringarna gjordes redan 1942, kan vi visa att läget för blåstången har förbättrats åtminstone sedan 1980-talet.