Koldioxidutsläpp orsakar en minskning av havets pH och förändringar i havsvattenkemi, en process som kallas för havsförsurning. Detta kommer att ha negativa effekter speciellt för organismer som producerar kalciumkarbonat (CaCO3). I denna avhandling har jag undersökt effekter av havsförsurning på olika musselarter och deras anpassningspotential. I första sektionen ligger fokus på blåmussel-artkomplexet i Europa och konsekvenserna av hybridisering mellan arter. Sedan undersökte jag effekterna av havsförsurning på blåmussellarver (Mytilus edulis) från den Svenska västkusten. Larver utsattes för ett brett pH-spektrum för att identifiera den fysiologiska toleranströskeln för normal skalutveckling. Sedan följde en studie där ärvbarhet av fitness-relaterade egenskaper hos mussellarver undersöktes med kvantitativa genetiska tekniker. Slutligen identifierades gener som möjligtvis är involverade i de initiala faserna av skaldeponering hos larver av Japanska jätteostron (Crassostrea gigas). I allmänhet så bidrar resultaten från denna avhandling till en bättre förståelse av anpassningspotentialen till globala förändringar hos musslor och ger viktig information för framtida studier.