Fisk och skaldjur (sjömat) kan i jämförelse med andra animaliska produkter produceras med relativt begränsad miljöpåverkan och förväntas därför bli allt viktigare på en planet med en växande världsbefolkning. För att öka produktionen på ett bärkraftigt sätt måste dock miljöbelastningen från vattenbruk och fiske minska. Miljömärkning är ett relativt nytt verktyg för att förbättra sjömatsproduktion, och kunskapen kring i vilken utsträckning verktygen leder till miljöförbättringar är begränsad. Den här avhandlingen syftar till att minska några av kunskapsluckorna genom att undersöka vilken potential certifiering har när det gäller att förbättra sjömatsproduktion och stimulera ‘turkos tillväxt’, samt vilka faktorer som är av störst betydelse för att sporra hållbar konsumtion av fisk och skaldjur. I avhandlingen föreslås ett antal områden där miljöcertifiering av fisk och skaldjur skulle kunna förbättras. För det första, inkludera ett livscykelperspektiv vid utformning och implementering av certifieringsstandards och förmedla lättillgänglig information till berörda aktörer. För det andra, standardisera kontinuerlig utvärdering av certifierade producenter för att kunna spåra potentiella miljöförbättringar över tid. Och slutligen, stimulera efterfrågan både genom att inkludera asiatiska konsumenter och marknader i högre utsträckning och genom att stärka konsumenters medvetenhet kring miljömärkningar för fisk och skaldjur liksom deras känslomässiga engagemang för marina ekosystem.