Sverige har en skyldighet att bevara de arter och naturtyper som omfattas av EU:s habitatdirektiv. Ett av flera åtaganden i direktivet är den rapportering om bevarandestatusen för dessa arter och naturtyper som genomförs vart sjätte år. I denna skrift presenteras resultatet av den senaste svenska utvärderingen. Delarna som presenterar havsmiljöer sammanfattas så här: På havsstränderna leder exploatering i form av bryggor och andra strandnära byggnader, muddring och avlägsnande av tång till för små och fragmenterade arealer av tillräckligt bra kvalitet för flera arter och naturtyper. För att stränderna som livsmiljö ska bibehållas på lång sikt behövs en strikt tillämpning av strandskyddet. Längs vissa sträckor fordras också restaurering. Bevarandestatusen bedöms som otillfredsställande eller dålig för samtliga marina naturtyper, främst på grund av bristande vattenkvalitet samt påverkan från fiske och exploatering. Den övergripande situationen i östersjöregionen är dålig, men i atlantisk region har statusen för knubbsäl och gråsäl förbättrats. För att uppnå gynnsam bevarandestatus för marina naturtyper och arter behöver övergödning, miljögifter och exploatering minska, samtidigt som områdesskyddet utökas. Det kommersiella fisket behöver regleras för att minska påverkan, i kombination med en fortsatt utveckling av selektiva redskap och fiskemetoder som inte förstör bottnarna. Utöver nationella åtgärdsprogram är det nödvändigt med internationellt samarbete för att tillståndet i den svenska havsmiljön ska förbättras.