Bild: Hampus Eriksson

Kinas aptit för sjögurkor

Knappast någon marknad i världen är förknippad med så mycket myt, nyfikenhet och opinion som den kinesiska lyxmarknaden med torkade marina produkter. Här handlas med hajfenor, öronsnäckan abalone, simblåsor och sjögurkor. Genom kampanjer av WWF och nyhetsinslag på TV så är nog de flesta i Sverige bekanta med fisket efter hajfenor, men lika många har nog inte hört talas om det enorma fisket efter sjögurkor.

Sjögurkor fiskas runt om i världen för att kokas och torkas innan de exporteras till Kina. Den torkade produkten, som kallas beche-de-mer eller trepang, läggs sedan i blöt för att tillagas enligt hundraåriga kinesiska traditioner som en delikatess och hälsokost. Sjögurkorna säljs mycket dyrt som lyxmat, och har blivit ett sätt för den uppåtsträvande mellanklassen att visa sin rikedom. Med några få undantag är det bara i Kina som man äter sjögurkor.

En man sitter på stranden i Zanzibar och rensar sjögurkor, innan de kokas och sedan soltorkas för att kunna exporteras till Kina. Till höger: Dagens färgglada fångst. Fiskare i Zanzibar som dyker med sportdykarutrustning har just tömt hinken med dagens fångst av sjögurkor på marken.

Växt eller djur?

År 1908 deklarerade Dr Clark i en artikel publicerad av The Smithsonian Institute att sjögurkan är ett djur och inte en växt. Denna revolutionerande upptäckt gjorde inte mycket för att ytterligare locka till sig positiv uppmärksamhet, eftersom den dessutom målade upp bilden av ett djur som är "fult, simpelt, och ibland motbjudande" (fritt översatt). Hundra år senare vet vi att sjögurkor finns i tusentals arter i alla världens hav och att de är nära besläktade med sjöborrar och sjöstjärnor - man skulle närmast kunna likna dem vid en enarmad sjöstjärna.

Ett historiskt fiske ...

Redan 300 år innan Dr Clarks upptäckt hade handelsfolk från staden Makassar i Indonesien insett sjögurkornas värde för eliten i Kina. De seglade på monsunvindarna över Arafurasjön till Arnhemland i norra Australien för att samla sjögurkor, där dessa fanns i överflöd i de grunda korallrevsområdena. Fångsten kokades och soltorkades för att fylla lastrummen till resan hem då monsunen vänt.

Man tror att detta var den första kontakten som ett muslimskt folk hade med Australien, åtminstone 100 år innan Kapten Cook satte brittisk flagga på den stora kontinenten "down under". Från sitt tidiga ursprung som handelsvara i centrala Sydostasien spred sig fisket av sjögurkor österut över öarna i Stilla Havet och västerut över Indiska Oceanen. Den historiska handeln med sjögurkor avtog dock i samband med 1900-talets världskrig och globala konflikter som marginaliserade Kina.

... som expanderat

När Deng Xiaoping genom sin reformistiska policy under det sena 1900-talet öppnade Kinas dörr mot omvärlden innebar det långtgående effekter på fisket runt om i världen. I mitten på 1970-talet, just innan Kinas integrering i världsekonomin, producerades ungefär 1000 ton torkad sjögurka per år för konsumtion i Kina, vilket ökade till cirka 15 000 ton ungefär 20 år senare. Denna boom i produktionen berodde på en global expansion av fisket till nya områden och nya arter. En studie från 2013 visar att det idag är mer än tre miljoner människor som deltar i fisket efter cirka 70 arter sjögurkor i alla världens hav för att tillgodose den växande köpstarka mellanklassen i Kina.

Torkade sjögurkor i skyltfönstret på en butik i Hong Kong. I Kina anses sjögurkor vara en delikatess och hälsokost med lyxstatus. De fiskas runt om i världen för att säljas tillsammans med hajfenor på den kinesiska marknaden för torkade marina produkter.

Överfiske och vattenbruk

I princip alla bestånd av sjögurkor i tropiska vatten, alltså i låginkomstländer, är idag överfiskade. Det finns flera faktorer som har lett till denna situation. Sjögurkor ingår nästan aldrig i nationell förvaltning, och det saknas helt enkelt regler för fisket. Fisket drivs av en stark och växande marknad som betalar för en produkt som annars inte skulle använts lokalt. Det höga kommersiella värdet gör också att det pågår omfattande illegalt fiske och handel.

I princip alla bestånd av sjögurkor i tropiska vatten, alltså i låginkomstländer, är idag överfiskade.

Att sjögurkorna ligger stilla på botten, är lätta att hitta och bara fortplantar sig en gång om året gör det svårt att utveckla ett hållbart fiske. Den stora efterfrågan innebär att försök att odla dem görs. Störst framgång har man haft i Kina och Japan där man producerar cirka 3000 ton torkad sjögurka årligen, men det är oklart om denna produktion är hållbar. I tropikerna har man inte lyckats lika bra med odling, och möjligheterna att driva ett hållbart vattenbruk av sjögurkor i dessa områden är i dagsläget små.

Viktig roll

Sjögurkor har få naturliga fiender i havet, förutom människan. De fyller en ekologiskt viktig roll i näringsväven genom att bryta ned och återvinna organiskt material i sedimenten. Man har kallat dem för havets dammsugare. Eftersom de äter korallsand så påverkar de också nivåerna av kalciumkarbonat i haven. Kalciumkarbonat är viktigt för skalbildande organismer, och för att buffra den förväntade försurningen av haven som orsakas av ökade atmosfäriska nivåer av koldioxid.

Sjögurkor är också en mycket viktig inkomstkälla i fattiga samhällen i tropikerna. Till exempel så skulle ungefär 25 procent av de som fiskar sjögurkor i Zanzibar i Östafrika ha svårt att hitta en alternativ inkomstkälla. Efter att tsunamin år 2007 ödelagt byar på Solomonöarna i västra Stilla Havet var sjögurkor den primära källan till inkomst och återbyggnad. Tyvärr är bestånden i båda dessa länder kraftigt överfiskade, men på Solomonöarna är nu fisket det högst prioriterade att återbygga och förvalta.

Framtiden vilar på Kina

Det pågår initiativ att lista ett antal arter under den internationella konventionen om handel med utrotningshotade arter, CITES. Men den processen är mycket långsammare än fiskets utveckling, och det kommer att saknas kapacitet på nationell nivå att genomföra dessa regler. Det är uppmuntrande att fisket de senaste tio åren har ökat i prioritet i och med att man insett värdet för lokala samhällen. Till exempel driver FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation nu en global seminarieserie som syftar till att utbilda förvaltare och myndigheter i fiskefrågor.

I stort är det dock troligt att sjögurkornas öde, och hur fisket kommer att påverka ekosystem och människor i framtiden, vilar tungt i attityder hos kinesiska konsumenter och hur Kina väljer att hantera internationella fiskerifrågor.

TEXT OCH KONTAKT:
Hampus Eriksson, Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet
hampus.eriksson(snabel-a)su.se