Kunskapen om hur radioaktivitet påverkar den marina miljön är ganska begränsad. I denna avhandling undersöks några fenomen på betydelsefulla organismer i havet. Organiskt bundet tritium, radioaktivt väte, visade sig ackumuleras i blåmussla i högre grad än den oorganiska formen. Den binds också in i DNA-molekylen, stannar kvar längre i vävnaden och är giftigare än sin oorganiska motsvarighet. Skillnaderna visade sig tydligt även i mikroalgers upptag och överföring till betaren. Metoder för att mäta radioaktiva partiklars påverkan när de tagits upp av en filtrerande mussla har utvecklas, och påverkan från joniserande strålning i samband med syrebrist har undersökts.