Den europeiska litteraturen om kustnära dyner har varit rikhaltig under de senaste 15 åren och flera internationella konferenser om sanddyner har genomförts. I synnerhet från Storbritannien och Holland har många forskningsrapporter som rör naturvärden, skötselfrågor och övervakning av dyner publicerats medan den svenska litteraturen på området har varit sparsam. Ett allmänt intryck är också att de länder som har en bred forskning och uppföljning av dynernas naturvärden också har en mer aktiv inställning när det gäller skötselfrågor. Man har där alltmer kommit till den insikten att de mest artrika stadierna ofta är de yngre successionsstadierna med gott om öppna sandblottor och att det krävs kontinuerlig "störning" för att dessa stadier ska finnas kvar i tillräcklig omfattning. I Sverige har skötseln av dynområdena hittills präglats av en mer passiv och beskyddande inställning.