Käkförsedda havsborstmaskar (polychaeter) var artrika och vanliga i de tidigpaleozoiska haven. Maskarnas käkar, benämda scolecodonter i den vetenskapliga litteraturen, är mycket vanliga mikrofossil i sedimentära bergarter, främst kalkstenar av denna ålder. Mycket pekar därför på att de ofta utgjorde en väsentlig del av bottenfaunan. Anrikningar av tungmetaller har påvisats i käkar av fossila och nulevande polychaeter. Metallerna, främst järn, zink och koppar, var företrädelsevis koncentrerade till de främre delarna av käkarna. Hos flertalet andra marina och terrestriska nulevande djurgrupper har snarlika anrikningar rapporterats i strukturer som är utsatta för hög påfrestning och/eller slitage. Detta indikerar att metallerna stärkte strukturerna.