Torsk (Gadus morhua)

Torsken är en av våra mest populära matfiskar, men bestånden har blivit hårt drabbade av överfiske. Torsken leker vanligen på ett djup ned till 100 meter, och äggen svävar fritt i vattenmassan. I Östersjön begränsas torskreproduktion av salt- och syrehalten i vattnet. Ynglen lever i det fria vattnet tills de blir 4–6 cm. Under den tiden kan de transporteras med strömmar till olika områden. Därefter lever de nära botten resten av sitt liv. De små ynglena äter djurplankton, men ganska snart går de över till kräftdjur, snäckor och musslor. När torsken blivit stor är fisk den viktigaste födan. I Östersjön står mest sill och skarpsill på torskens meny.

Förekommer i hela Nordatlanten i ett 50-tal bestånd, som är mer eller mindre isolerade. I Östersjön finns två, ett väster om Bornholm och ett östligt i resten av Östersjön . Torsken håller sig gärna djupt ner, men kan simma nära ytan då den söker föda.

Fakta: Fiskar i Östersjön

Östersjöns fiskar är antingen söt- eller saltvattenarter. Fiskarna kan klara sig i olika salthalter men det är kinkigare för deras rom och yngel. Sötvattenarter som mört och abborre lever ofta nära kusten och föredrar varma, utsötade vikar när de förökar sig. Saltvattenarter som exempelvis torsk lever ute till havs och dess rom kräver en viss salthalt för att kunna flyta i vattnet. Sen finns det arter som lax som tillbringar sitt vuxna liv i Östersjön men som måste tillbaka till sötvatten för att leka.