Svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus)

Den svartmunnade smörbulten känns igen på den svarta fläcken på den främre ryggfenan. Den kommer ursprungligen från området kring Svarta havet. Troligtvis har den kommit till Östersjön som rom eller yngel med barlastvatten. Första gången den hittades i Östersjön var 1990 i Gdanskbukten. I svenska vatten upptäcktes den först 2008 utanför Karlskrona. Nu är den etablerad i stora delar av Östersjön. Den svartmunnade smörbulten är tålig mot både höga och låga salthalter, och även mot höga och låga temperaturer. Äggen läggs på bottnarna, och vaktas av hanen. Efter att äggen kläckts dör oftast hanen. Den svartmunnade smörbulten äter framförallt musslor, vilket är ovanligt bland fiskar i Östersjön.

Den svartmunnade smörbulten lever i kustnära brackvattenmiljöer, men kan även vandra upp i sötvatten. Den lever i grunda, steniga områden, gärna bland vegetation.

Fakta: Främmande arter

En främmande art har med människans hjälp spridits utanför sitt naturliga utbredningsområde. Ibland har det skett avsiktligt, men för det mesta har det skett av misstag. Fartyg sprider en stor mängd arter, både via sitt skrov och genom barlastvatten. Det är inte alltid som den främmande arten lyckas etablera sig i den nya omgivningen, men ibland lyckas den och kan då i värsta fall slå ut inhemska arter och orsaka stor skada i havsmiljön.

Fakta: Fiskar i Östersjön

Östersjöns fiskar är antingen söt- eller saltvattenarter. Fiskarna kan klara sig i olika salthalter men det är kinkigare för deras rom och yngel. Sötvattenarter som mört och abborre lever ofta nära kusten och föredrar varma, utsötade vikar när de förökar sig. Saltvattenarter som exempelvis torsk lever ute till havs och dess rom kräver en viss salthalt för att kunna flyta i vattnet. Sen finns det arter som lax som tillbringar sitt vuxna liv i Östersjön men som måste tillbaka till sötvatten för att leka.