Stor snytessnäcka (Bithynia tentaculata)

Den stora snytesnäckan är relativt vanlig bland växter i vågskyddade havsvikar. Den äter mikroskopiska alger och bakterier. Framförallt föredrar den att äta kiselalger. Den äter algerna från ytan på stenar, bottensedimentet eller växter. Snytessnäckan kan dock även få tag på mat genom att filtrera vatten. Det gör den genom att pumpa vatten genom mantelhålan under skalet. Där fastnar mikroskopiska alger och partiklar i ett slem som snäckan sedan äter upp. Snytessnäckan överlever vintern genom att krypa ned i botten. Den kan bli maximalt 3 år gammal. Snäckan lägger sina ägg främst på vattenväxter och äggen kläcks under sommaren.

Den stora snytessnäckan lever i vågskyddade miljöer, främst på mjuk dybotten bland alger och växter. Den förekommer från åtminstone Blekinge och norrut, främst i grunda havsvikar och utsötade miljöer.

Fakta: Snäcka eller mussla?

Både snäckor och musslor tillhör blötdjuren, Mollusca. Snäckorna, Gastropoda, har bara ett skal som oftast är spiralvridet. De har en fot som de kan krypa omkring med. På foten har de antenner, ögon och en snabel. Under foten har de en rasptunga som de använder för att få i sig mat från underlaget. Musslor, Bivalvia, har två skal som sitter ihop med ett gångjärn. De lever av att filtrera vatten, antingen nedgrävda i mjuka bottnar eller fastsittande med byssustrådar på hårda underlag. En del äter också små partiklar av döda växter och djur från bottnarna.