Spädnate (Potamogeton pusillus)

Spädnate är ganska vanlig i grunda skyddade vikar i Östersjön. Spädnate är liten och spenslig och blir sällan mer än några decimeter lång. Den är ofta rikligt förgrenad med millimeterbreda, något spetsiga, ljusgröna till smutsgröna blad. Bladen är tre till fyra centimeter långa. Växten har snärpslidorna men saknar bladslidor. Den är främst ettårig och blommar under högsommar till sensommar. Blommorna sitter i små korta ax som har några centimeter långa axskaft. Växten anses vara vindpollinerad. Den bildar ibland övervintringsknoppar. Spädnate verkar vara tåligt mot övergödning. Den har ofta förväxlats med den betydligt mer ovanliga gropnaten, Potamogeton berchtoldii. Gropnate har dock bredare och trubbigare blad samt öppna snärpslidor som vissnar tidigt. Spädnate kan också förväxlas med hårsärv, men den senare har motsatta blad eller tre blad i krans, saknar snärpslidor, men har hinnartade bladslidor.

Spädnate växer på vågskyddad mjukbotten. Den är mer vanlig i norra Östersjön och Bottniska viken. Spädnate växer oftast grundare än 2 meter men har hittats så djupt som 4 meter.

Fakta: Kärlväxter i havet

Havets kärlväxter är nära släkt med blomväxterna på land. De har blommor och nästan alla har rötter att rota sig med i bottnar med mjuka sediment. De flesta lever helt nedsänkta i vattnet, men kan ha blommor vid vattenytan. Några få har flytblad på vattenytan eller sticker upp långt ovanför vattenytan. Vattenväxterna har utvecklat olika strategier för att få till befruktningen av blommorna. Vissa blir pollinerade under vattnet, ibland genom transport av pollen på små luftbubblor. Andra blir pollinerade på vattenytan med hjälp av vattenrörelser och vinden. Några få blir pollinerade av flygande insekter. Jämfört med andra havsområden är artrikedomen av kärlväxter hög i Östersjön och de flesta har sötvattenursprung. Många av dem växer där sötvatten rinner ut i Östersjön. Ålgräs är den enda marina kärlväxten i Östersjön. Förutom skillnader i salthalt så bestäms kärlväxternas utbredning till stor del av hur tåliga de är mot störning och hur mycket ljus de kräver för att växa. Störningen kan bestå av fysisk påverkan från vågor eller is. Tolerans mot syrefattiga förhållanden som kan uppstå naturligt i gyttjiga bottnar är också viktigt för kärlväxternas utbredning. Utifrån de här och några andra miljöbetingelser konkurrerar växterna om plats med varandra samt med kransalger och mossor. De flesta kärlväxter klarar att växa ned till ungefär 6 till 7 meters djup, men de växer oftast grundare eftersom tillgången på ljus blir för dålig på stora djup.