Smaltång (Fucus radicans)

Smaltång är mycket förgrenad, ofta med gaffelförgreningar. Grenarna är smala med en mittnerv. Arten saknar flytblåsor och kan förväxlas med blåstång som i vissa fall också är utan flytblåsor. Finns båda arterna på samma lokal kan de skiljas genom att smaltångens grenar är smalare, har fler förgreningar, fler skott per fästskiva och mindre och rundare förökningstoppar. Smaltång har fått sitt namn på grund av att små utskott kan lossna och fästa sig vid botten. Genom detta bildas nya fastsittande plantor från samma individ, det vill säga en klon. Arten är flerårig och har en långsam tillväxt. En smaltångsruska är antingen en han- eller en honindivid, med små relativt runda förökningstoppar. Förökningstopparna anläggs sent på hösten, övervintrar och är mogna runt slutet av juli året därpå.

Smaltång växter på klippor och stenar från cirka en till tio meters djup. Många bestånd består av endast några få kloner och utmed den svenska kusten består upp till 70- 80 % av ruskorna av en honklon. Smaltång förekommer norrut upp till Umeå och söderut utmed svenska kusten ned till Singö och Herräng i Stockholms län.

Fakta: Alg eller kärlväxt

I Östersjön finns både alger och kärlväxter. Kärlväxter finns både på land och i vatten. I vattnet kräver de en mjuk botten för att kunna rota sig i underlaget. Genom rötterna tar de upp näring som transporteras vidare till växtens olika delar. Alger finns i vatten eller i fuktiga miljöer på land. Det finns både stora fastsittande alger och mindre frilevande, så kallade växtplankton. De skiljer sig från kärlväxterna på flera sätt. De stora fastsittande algerna kräver ett hårt underlag som de kan fästa vid med hjälp av en fästplatta. Algerna har inga rötter utan tar upp näring över hela sin yta. Näringen behöver då inte transporteras runt i växten. För att öka upptaget av näring kan algen vara klädd av små, små hår.