Skorv (Saduria entomon)

Skorven är en kvarleva från istiden, som antagligen spreds från Sibiriens kust västerut till Östersjön. Den lever på leriga och sandiga bottnar, från grunda områden ner till några hundra meters djup. Här ligger den vanligtvis nergrävd så att bara antennerna sticker upp ovanför bottenytan. Med antennerna känner skorven lukter från både bytesdjur och farliga rovdjur. När skorven jagar eller jagas rör den sig snabbt på botten eller simmar på rygg. Många fiskar, som torsk, rödspätta och simpa äter gärna skorv. Den är alltså ett byte för matfiskar och en viktig länk i näringskedjan. Ungarna utvecklas i en yngelkammare på honans undersida. När de är 3–4 mm långa lämnar de den skyddade miljön inne i honan. Skorven är en kannibal som ofta äter sina egna ungar. Den äter också döda och levande fiskar som fångats i nät. Förmodligen lockas skorven dit av fisklukten.

Skorven finns i hela Östersjön på leriga och sandiga bottnar, från grunda områden ner till några hundra meters djup.