Sköldmöja (Ranunculus peltatus)

Det finns flera möjor på mjukbotten i Östersjön, oftast där vattnet är i ständig rörelse. Möjorna är nära släkt med smörblommorna, men till skillnad från dessa har undervattensbladen blivit flikiga som en anpassning till livet under vattenytan. De vanligaste möjorna är sköldmöja och vitstjälksmöja. Hjulmöja är också relativt vanlig, medan hårmöja och grodmöja är ovanliga. Vitstjälksmöja anses numer vara en underart av sköldmöja. Båda dessa möjor har långa ljusa stjälkar som kan bli flera meter långa. Bladen som är klargröna är av två slag, dels finflikiga undervattensblad med allsidigt riktade hårfina flikar, dels flytblad med tre till fem flikar och inskärning vid basen. Sköldmöja har talrika flytblad och grönaktig stjälk medan vitstjälksmöja har benvit stjälk och oftast saknar flytblad. Möjorna i Östersjön blommar från maj till september. De vita blommorna sitter på långa skaft ovanför vattenytan och pollinationen sker som hos många landväxter med flygande insekter. Möjorna är fleråriga och kan övervintra som gröna plantor, men oftast vissnar de ner under vintern. De kan sprida sig genom att bortslitna delar driver iväg och rotar sig på nytt.

Sköldmöja växer på grunda, vågskyddade, mjuka bottnar.

Fakta: Kärlväxter i havet

Havets kärlväxter är nära släkt med blomväxterna på land. De har blommor och nästan alla har rötter att rota sig med i bottnar med mjuka sediment. De flesta lever helt nedsänkta i vattnet, men kan ha blommor vid vattenytan. Några få har flytblad på vattenytan eller sticker upp långt ovanför vattenytan. Vattenväxterna har utvecklat olika strategier för att få till befruktningen av blommorna. Vissa blir pollinerade under vattnet, ibland genom transport av pollen på små luftbubblor. Andra blir pollinerade på vattenytan med hjälp av vattenrörelser och vinden. Några få blir pollinerade av flygande insekter. Jämfört med andra havsområden är artrikedomen av kärlväxter hög i Östersjön och de flesta har sötvattenursprung. Många av dem växer där sötvatten rinner ut i Östersjön. Ålgräs är den enda marina kärlväxten i Östersjön. Förutom skillnader i salthalt så bestäms kärlväxternas utbredning till stor del av hur tåliga de är mot störning och hur mycket ljus de kräver för att växa. Störningen kan bestå av fysisk påverkan från vågor eller is. Tolerans mot syrefattiga förhållanden som kan uppstå naturligt i gyttjiga bottnar är också viktigt för kärlväxternas utbredning. Utifrån de här och några andra miljöbetingelser konkurrerar växterna om plats med varandra samt med kransalger och mossor. De flesta kärlväxter klarar att växa ned till ungefär 6 till 7 meters djup, men de växer oftast grundare eftersom tillgången på ljus blir för dålig på stora djup.