Skarpsill (Sprattus sprattus)

Skarpsillen är släkt med sill, men blir inte lika stor. Dess buk är täckt av skarpkantade fjäll, vilket gett den smeknamnet vassbuk. Födan består av hopp- och hinnkräftor och små fisklarver. Den är en typisk utsjöart som fiskas i stora mängder, mest för att bli djurfoder. Skarpsillen utgör samtidigt mycket viktig föda för torsken. Skarpsillen kan bli över tio år gammal.

Skarpsillen lever i stim, oftast på 10-50 meters djup. Nattetid söker den sig mot ytan men under dagen står den närmare botten. Den finns i alla svenska havsområden.

Fakta: Sill eller strömming

Sill och strömming betraktas idag som en och samma art och de härstammar från den marina miljön. Enligt ett kungligt påbud från 1500-talet skulle sill fångad norr om en linje mellan Kalmar och den polska kusten kallas strömming. Namnet strömming används i dagligt tal för sill fångad i större delen av Östersjön, norr om Blekinge, och återkommer även i andra språk i östersjöregionen. Sillen fångas i Västerhavet, där den också växer sig större. Storleksskillnaden beror sannolikt på att den låga salthalten i Östersjön utsätter strömmingen för större fysiologisk stress ju längre in i Östersjön den befinner sig. Skarpsillen däremot, är en egen art som också har ett marint ursprung. Den finns både i Östersjön och i Västerhavet men används inte som matfisk hos oss, förutom som ansjovis.