Sandmussla (Mya arenaria)

Den vita sandmusslan har ett marint ursprung och blir mindre i Östersjön än vid västkusten. Den är en relativt ny art i Östersjön. Sandmusslan lever nedgrävd i mjuka bottnar. Ingången till deras andningsrör syns på bottenytan som två små ögon. Genom dem suger de in andningsvatten och plankton. Ju större musslan är desto djupare nedgrävd är den.

Sandmusslan lever nedgrävd i mjuka sand- eller lerbottnar i vikar på mellan en till sex meters djup. Den är vanlig längs vår kust upp till Bottenhavet.

Fakta: Främmande arter

En främmande art har med människans hjälp spridits utanför sitt naturliga utbredningsområde. Ibland har det skett avsiktligt, men för det mesta har det skett av misstag. Fartyg sprider en stor mängd arter, både via sitt skrov och genom barlastvatten. Det är inte alltid som den främmande arten lyckas etablera sig i den nya omgivningen, men ibland lyckas den och kan då i värsta fall slå ut inhemska arter och orsaka stor skada i havsmiljön.

Fakta: Musslor på mjuka bottnar

Musslor lever av att filtrera plankton ur vattnet. På mjuka bottnar lever de ofta nergrävda. Ibland kan du se insugningsröret, sifonen, som sticker upp genom ett hål i bottnen. Bredvid denna sitter utblåset. Ser du två hål nära varandra på bottnen kan du vara säker på att det finns en mussla ett par centimeter ned.

Fakta: Snäcka eller mussla?

Både snäckor och musslor tillhör blötdjuren, Mollusca. Snäckorna, Gastropoda, har bara ett skal som oftast är spiralvridet. De har en fot som de kan krypa omkring med. På foten har de antenner, ögon och en snabel. Under foten har de en rasptunga som de använder för att få i sig mat från underlaget. Musslor, Bivalvia, har två skal som sitter ihop med ett gångjärn. De lever av att filtrera vatten, antingen nedgrävda i mjuka bottnar eller fastsittande med byssustrådar på hårda underlag. En del äter också små partiklar av döda växter och djur från bottnarna.