Papillsträfse (Chara virgata)

Papillsträfse är en liten mörkgrön kransalg som växter på dyiga bottnar. Arten är ettårig men kan på större djup övervintra som grön planta eller med lök-liknande organ. Papillsträfse har hon- och hanorgan på samma plantor. Reproduktionen sker från juni till oktober och sporerna gror under vår till försommar. Två andra arter av kransalger är mycket lika papillsträfse. Skörsträfse kan endast skiljas från papillsträfse under lupp där man kan se att stammen hos skörsträfse är helt kal medan papillsträfse har små, runda papiller på stammen. Papillsträfse har länge ansetts vara en formvariant av skörsträfse, men betraktas nu som en egen art. Tuvsträfse kan skiljas från papillsträfse och skörsträfse under reproduktionstiden eftersom tuvsträfse har hanar och honor på olika plantor, medan de andra två är samkönade.

Papillsträfse växer på dyiga bottnar, ofta med inslag av sand eller grus. Den växer främst grunt ned till 1 m djup, men förekommer ned till ungefär 5 m djup.

Fakta: Kransalger

På svenska östkusten finns 13 arter kransalger av släktena Chara, Nitella och Tolypella. De tillhör grönalgerna men liknar kärlväxter. De fäster sig inte direkt på stenar och klippor utan har rotliknande trådar som håller dem fast på mjuka bottnar. Kransalgerna har fått sitt namn genom växtsättet med sidogrenar i tydliga kransar. Vissa av dem kan ge ett krasande ljud ifrån sig om de bryts. Det beror på att de innehåller mycket kalk. Kransalgerna producerar ämnen som kan minska tillväxten av mikroskopiska alger. De här ämnena gör att kransalgerna har en markant lukt. De är känsliga för övergödning, båttrafik och muddring, och hör till de arter som är skyddsvärda och i några fall utrotningshotade. Kransalger förekommer på mer eller mindre vågskyddade, grunda mjukbottnar i Östersjön. Ofta bildar de täta mattor bestående av en eller ett fåtal arter. Flera av arterna är ursprungligen från sötvatten och förekommer därför i miljöer med stor sötvattenpåverkan.