Nordslinke (Nitella wahlbergiana)

Tre arter slinken finns vid vår kust, glans- matt- och nordslinke, varav de två första är vanligast. De har hittills endast påträffats i Bottenviken. De växer mycket grunt i havsvikar med sandig botten, ofta i miljöer med påverkan från sötvatten. Slinken har till skillnad från sträfsen ingen bark på stam och grenar. Dessutom är sidogrenarna delade, vilka de inte är hos sträfsearterna. Glans- och mattslinke är små gröna arter som är mycket svåra att skilja åt. De går endast att bestämma till art när de reproducerar sig i juli till augusti, då glansslinke har hon- och hanorgan på samma planta medan mattslinke är skildkönad. Den tredje arten av slinke som har påträffats i Bottenviken, nordslinke, är bara decimetern hög och växer grundare än 0,5 m.

Glans- matt- och nordslinke växer grunt i havsvikar med sandig botten. De har främst hittats grundare än 1 m, men kan växa ned till ungefär 3 m djup. De växer ofta i miljöer med påverkan från sötvatten. Hittills har de bara påträffats i Bottenviken.

Fakta: Kransalger

På svenska östkusten finns 13 arter kransalger av släktena Chara, Nitella och Tolypella. De tillhör grönalgerna men liknar kärlväxter. De fäster sig inte direkt på stenar och klippor utan har rotliknande trådar som håller dem fast på mjuka bottnar. Kransalgerna har fått sitt namn genom växtsättet med sidogrenar i tydliga kransar. Vissa av dem kan ge ett krasande ljud ifrån sig om de bryts. Det beror på att de innehåller mycket kalk. Kransalgerna producerar ämnen som kan minska tillväxten av mikroskopiska alger. De här ämnena gör att kransalgerna har en markant lukt. De är känsliga för övergödning, båttrafik och muddring, och hör till de arter som är skyddsvärda och i några fall utrotningshotade. Kransalger förekommer på mer eller mindre vågskyddade, grunda mjukbottnar i Östersjön. Ofta bildar de täta mattor bestående av en eller ett fåtal arter. Flera av arterna är ursprungligen från sötvatten och förekommer därför i miljöer med stor sötvattenpåverkan.