Kransslinga (Myriophyllum verticillatum)

Det finns fyra arter av slingor i Östersjön, varav två är mycket vanliga. Axslinga är den vanligaste slingan i södra Östersjön upp till Uppland. Från Uppland och norrut blir knoppslingan mer vanlig. Båda arterna kan bli mycket höga, upp till strax över 2 meter. De två andra arterna av slingor är hårslinga och kransslinga, varav den senare är mycket ovanlig. Båda dessa arter förekommer från Uppland och norrut. De är vekare än ax- och knoppslinga. Kransslingan har långa blad och skotten är ofta decimeterbreda. Kransslingan blommar under högsommar till sensommar och är i huvudsak vindpollinerad. Den sprider sig lätt genom fragmentering och med jordstammar, och övervintrar med hårda kompakta övervintringsknoppar.

Kransslingan växer i vågskyddade och grunda miljöer med mjukbotten, dock inte i de mest skyddade och avsnörda vikarna med väldigt gyttjig botten. Den växer oftast grundare än 2 meter.

Fakta: Kärlväxter i havet

Havets kärlväxter är nära släkt med blomväxterna på land. De har blommor och nästan alla har rötter att rota sig med i bottnar med mjuka sediment. De flesta lever helt nedsänkta i vattnet, men kan ha blommor vid vattenytan. Några få har flytblad på vattenytan eller sticker upp långt ovanför vattenytan. Vattenväxterna har utvecklat olika strategier för att få till befruktningen av blommorna. Vissa blir pollinerade under vattnet, ibland genom transport av pollen på små luftbubblor. Andra blir pollinerade på vattenytan med hjälp av vattenrörelser och vinden. Några få blir pollinerade av flygande insekter. Jämfört med andra havsområden är artrikedomen av kärlväxter hög i Östersjön och de flesta har sötvattenursprung. Många av dem växer där sötvatten rinner ut i Östersjön. Ålgräs är den enda marina kärlväxten i Östersjön. Förutom skillnader i salthalt så bestäms kärlväxternas utbredning till stor del av hur tåliga de är mot störning och hur mycket ljus de kräver för att växa. Störningen kan bestå av fysisk påverkan från vågor eller is. Tolerans mot syrefattiga förhållanden som kan uppstå naturligt i gyttjiga bottnar är också viktigt för kärlväxternas utbredning. Utifrån de här och några andra miljöbetingelser konkurrerar växterna om plats med varandra samt med kransalger och mossor. De flesta kärlväxter klarar att växa ned till ungefär 6 till 7 meters djup, men de växer oftast grundare eftersom tillgången på ljus blir för dålig på stora djup.