Kräkel (Furcellaria lumbricalis)

Kräkel har även kallats gaffeltång genom sin tydligt gaffelförgrenade, styva bål. Färgen kan variera från nästan svart till mörkröd hos alger som vuxit skuggit, till gul-gröna grenspetsar hos solexponerade individer. De översta grenarna är ofta tjockare. Som många rödalger blir kräkel mindre i Östersjön på grund av den låga salthalten. Vid basen hos fastsittande individer finns korta rotliknande, krypande skott som håller den fast mot underlaget. Kräkel är flerårig och skildkönad med hon- och hanplantor. Den kan förväxlas med klyving och med havsris. Klyving har dock en platt, rund fästskiva vid basen och havsris har en tunnare, styvare och mer risig bål som inte är gaffelförgrenad.

Kräkel växer från blåstångsbältet på cirka 2 meters djup ner till cirka 12 meter i Östersjön. På västkusten bildar den ibland ett eget bälte under de stora brunalgerna. Den förekommer också som lösliggande bollar och mattor. I södra Östersjön, exempelvis i Riga-bukten och Kattegatt, har kräkel skördats för dess innehåll av furcellaran som används i olika livsmedel som konsistensgivare. Den är en vanligt förekommande art upp till södra Bottenviken och Norra Kvarken.

Fakta: Rödalger

Nästan alla rödalger är marina arter. De har därför problem med att anpassa sig till Östersjöns salthalt. De är vanliga från ett par meters djup ned till ungefär 20 meter. Rödalger klarar av att leva djupare än andra alger eftersom de i fotosyntesen använder de blågröna våglängderna av ljuset, som når djupast ned i vattnet. Många konsistensgivare som används i livsmedel utvinns ur rödalger.