Vem äter vem

Ett ekosystem drivs av solen och består av grupper av organismer som fyller olika funktioner i näringsväven, exempelvis betare, filtrerare och rovdjur, i samspel med omgivande miljö. I Östersjöns ekosystem är näringsväven enkel jämfört med andra hav. Det finns endast få arter inom varje grupp vilket gör ekosystemet mer sårbart. Om en art slås ut av exempelvis ett miljögift, är det inte säkert att det finns en ersättare som kan fylla dess funktion i ekosystemet.

Växterna är basen

Alger och rotade vattenväxter utgör grunden i näringsväven. Utan dem skulle djuren inte kunna existera. Genom fotosyntesen skapar växterna nytt material ur koldioxid, vatten och näringsämnen med solljuset som energikälla, något som inte djuren kan. Ett fåtal fastsittande alger och vattenväxter står för ungefär en femtedel av primärproduktionen, medan resten produceras av växtplankton. De betas av olika djur som små djurplankton, snäckor och kräftdjur som i sin tur äts av större djur som fiskar och fåglar.

Sista länken i kretsloppskedjan

När växter och djur dör tar olika nedbrytare, som exempelvis bakterier, vid. De förvandlar det döda materialet till dess ursprungliga beståndsdelar, som koldioxid, fosfor och kväve. Dessa ämnen kan åter tas upp av alger och växter, och i och med detta är det ekologiska kretsloppet slutet.

Stora energiförluster

Vid varje steg i näringskedjan sker en förlust av energi. Av den föda som ett varmblodigt djur äter tas cirka en tiondel tillvara för tillväxt, medan de resterande nio försvinner i form av avföring och urin, samt som koldioxid via andningen, eller som energikostnader i samband med rörelser och som värmeförluster. Fastsittande, kallblodiga djur som blåmusslan, är mer effektiva i sin näringsanvändning och kan använda en fjärdedel av den uppfångade näringen för sin tillväxt.

Fastsittande, kallblodiga djur är effektiva i att omvandla näring och energi till tillväxt. Foto: J LOkrantz/Azote
Strömmingen börjar sitt liv som växtplanktonätare. Den ändrar sina matvanor vartefter den tillväxer, och den vuxna strömmingen äter djurplankton och småfisk. Foto: T Dahlin/Azote

Ändrade matvanor

Många djurarter byter funktion i näringsväven under sitt liv. Strömmingen ändrar exempelvis sina matvanor allteftersom den växer. Nykläckta strömmingslarver är först betare och äter växtplankton. Senare övergår de till att äta små djurplankton, och som vuxna individer äter de småfisk.

Mer fakta