Varken salt eller sött

Östersjön är det näst största brackvattenhavet på jorden. Bara Svarta Havet är större. Brackvatten betyder att vattnet varken är riktigt salt eller riktigt sött, utan bräckt. Från västkusten, in i Egentliga Östersjön och vidare upp till Bottenviken minskar salthalten från cirka 30 promille (30 gram salt/liter vatten) till nära sötvatten. Orsaken till den lågasalthalten i norr är alla floder och älvar som rinner ut i Östersjön. Den högre salthalten i söder beror på inflödet av havsvatten genom de smala sunden Öresund och Bälten.

Flera olika lager

Saltvatten är tyngre än sötvatten. Det betyder att det söta vattnet ligger vid ytan och det salta vid botten. I Östersjön bildas det två eller flera skikt. Gränsen mellan dessa vattenmassor uppträder i Egentliga Östersjön på ett djup mellan 40-80 meter där ytvattnet håller en salthalt på 6-8 promille och bottenvattnet en halt på 11-20 promille. På grund av skillnaden i salthalt blandas dessa skikt aldrig helt med varandra.

Sött vatten strömmar in

Den stora tillförseln av sötvatten från älvar och floder gör att vattenståndet i medeltal är högre i Östersjön än i Västerhavet. Detta söta ytvatten strömmar vidare ut ur Östersjön, likt en jättestor flod. Vattenmassor motsvarande världens åttonde vattenrikaste flod, Mississippi, strömmar ut ur Östersjön genom de danska sunden.

Salt vatten sällan in

Saltvatteninbrott sker däremot inte så ofta. Det är endast ibland på vintern, om vattenståndet i Östersjön är lågt och det blåser hårt från sydväst flera veckor i sträck, som större mängder saltvatten kan drivas in från Västerhavet över trösklarna i de danska sunden. Stora saltvatteninbrott inträffar numer mycket sällan, vanligtvis är det mer än tio år emellan dem. På grund av det begränsade vattenutbytet tar det lång tid att byta ut allt vatten i Östersjön. Det innebär att det vi släpper ut i havet blir kvar väldigt länge.

För att ett saltvatteninbrott ska ske krävs att vattenståndet i Östersjön är lågt, och att det blåser hårt från sydväst under en längre tid. Det sker inte så ofta. Foto: T Svensson/Azote

Brist på syre ger döda bottnar

Syre är nödvändigt för allt högre liv i havet. Ytvattnet tillförs syre genom utbyte med atmosfären och växters fotosyntes. I djupvattnet finns inga växter. Där förbrukas syre istället genom att organiskt material bryts ner. Endast genom tillförsel av syrerikt vatten kan syrehalten stiga där. Östersjön består av flera djuphålor med stora trösklar mellan sig. I dessa hålor samlas det saltare vattnet. Eftersom ingen blandning sker med det sötare ytvattnet förbrukas syret och syrefria bottnar kan uppstå. Dessa så kallade döda bottnar har blivit allt vanligare i Egentliga Östersjön. I Bottniska viken är förhållandena bättre på grund av större omblandning och vattenomsättning. När ett saltvatteninbrott sker kommer nytt syrerikt vatten in längs bottnen, men de stora trösklarna gör att det inte når alla delar av Östersjön. I Bottniska viken utgörs bottenvattnet av ett mellanskikt från Egentliga Östersjön.

I Egentliga Östersjön finns flera djuphålor med trösklar mellan sig. I dessa hålor blir syrehalterna lätt väldigt låga. Foto: J Lokrantz/Azote

Mer fakta