Hornsärv (Ceratophyllum demersum)

Hornsärv är mycket vanlig på skyddad grund mjukbotten i Östersjön. Den är slingformad med kransställda, en till två gånger gaffelgreniga, styva blad med vårtlika tänder. Den kan variera i färgen från klargrönt till rött beroende på ljustillgång. Den saknar rötter och växer friliggande på botten eller vid vattenytan. Hornsärven kan bilda stora mycket täta bestånd under gynnsamma förhållanden. Den är flerårig och övervintrar som små plantor. Arten förökar sig huvudsakligen genom att bitar av växten lossnar och rotar sig på nytt. Hornsärv anses vara en av de tidigast utvecklade blomväxterna. Den har små oansenliga enkönade blommor i bladvecken. Hon- och hanblommor växer på samma planta. Den blommar under vattnet under hög- till sensommar. Pollen flyter då upp till ytan från hanblommorna och driver på vattenytan för att sedan sjunka ned igen mot honblommorna. Hornsärv är tålig mot grumligt vatten som uppstår vid övergödning, muddring samt intensiv båttrafik. Den har ökat i utbredning i vissa skärgårdsområden.

Hornsärv växer på vågskyddad mjukbotten längs hela den svenska ostkusten. Den påträffas främst grundare än 3 meter, men kan förekomma ned till 7 meters djup.

Fakta: Kärlväxter i havet

Havets kärlväxter är nära släkt med blomväxterna på land. De har blommor och nästan alla har rötter att rota sig med i bottnar med mjuka sediment. De flesta lever helt nedsänkta i vattnet, men kan ha blommor vid vattenytan. Några få har flytblad på vattenytan eller sticker upp långt ovanför vattenytan. Vattenväxterna har utvecklat olika strategier för att få till befruktningen av blommorna. Vissa blir pollinerade under vattnet, ibland genom transport av pollen på små luftbubblor. Andra blir pollinerade på vattenytan med hjälp av vattenrörelser och vinden. Några få blir pollinerade av flygande insekter. Jämfört med andra havsområden är artrikedomen av kärlväxter hög i Östersjön och de flesta har sötvattenursprung. Många av dem växer där sötvatten rinner ut i Östersjön. Ålgräs är den enda marina kärlväxten i Östersjön. Förutom skillnader i salthalt så bestäms kärlväxternas utbredning till stor del av hur tåliga de är mot störning och hur mycket ljus de kräver för att växa. Störningen kan bestå av fysisk påverkan från vågor eller is. Tolerans mot syrefattiga förhållanden som kan uppstå naturligt i gyttjiga bottnar är också viktigt för kärlväxternas utbredning. Utifrån de här och några andra miljöbetingelser konkurrerar växterna om plats med varandra samt med kransalger och mossor. De flesta kärlväxter klarar att växa ned till ungefär 6 till 7 meters djup, men de växer oftast grundare eftersom tillgången på ljus blir för dålig på stora djup.