Hoppkräftor (Copepoda)

Hoppkräftor, eller copepoder som de också kallas, är små kräftdjur som känns igen på sina långa antenner och avlånga kroppar. Hoppkräftorna befinner sig mitt i näringskedjan och utgör näringslänken mellan växtplankton och fisk. Deras utseende varierar från genomskinligt rosa till brunaktiga med en långsmal överkropp som övergår i en smalare stjärtdel med utskott. I förstoring kan man se ett välutvecklat öga, ett naupliöga, mitt på huvudet. Vilka arter av hoppkräftor man hittar beror på vilken salthalt som råder, det vill säga i vilket havsområde man befinner sig och vanligtvis ökar artantalet ju längre söderut i Östersjön man kommer. Man har hittat över 700 arter i Sverige och nästan 10 000 i hela världen. Den dominerande delen av Östersjöns zooplanktonfauna både sett till antal individer och volym utgörs av just hoppkräftor. Med undantag för vissa kortare perioder när hinnkräftor (cladocerer) och hjuldjur (rotatoria) har sina "produktionstoppar" utgör alltid hoppkräftorna (copepoderna) stommen i djurplanktonsamhället. Bland vanligt förekommande copepoder brukar man skilja mellan calanoida (växtätare), cyklopoida (carnivor, kustnära, sötvatten) och harpacticoida (sedimentlevande).

De frilevande hoppkräftorna finns i den fria vattenmassan i alla havsområden från kust till utsjö. De kan befinna sig uppe vid ytan ända ner till 4000 meters djup. Förutom släktet Acartia som finns i hela Östersjön, är Eurytemora och Pseudocalanus vanliga i de nordliga delarna. Limnocalanus (sötvatten) är huvudföda åt fisk i Bottniska viken och Bottenhavet. I Egentliga Östersjön och i Kattegatt och Skagerack blir släktena Temora, Centropages, Oithona, Metridia och Paracalanus vanligare.

Fakta: Djurplankton

De flesta djurplanktonarter är mycket små och driver därför med strömmarna. Till stora djurplankton räknas maneter. Djurplankton lever ofta av växtplankton eller av andra mindre djurplankton. Många av arterna är viktig föda för fiskar som till exempel strömming.