Havsnajas (Najas marina)

Havsnajas är vanlig i mycket avsnörda havsvikar. Den bildar ofta mattlika bestånd. Växten är styv men skör och går lätt sönder när man tar i den. Stjälkarna är upprepat tvågreniga med grovtandade linjära blad som sitter i tretaliga kransar. Havsnajas är ettårig och blommar under sensommaren med små blommor som sitter i bladvecken. Den är tvåbyggare, det vill säga den har han- och honblommor på olika plantor. Havsnajas är anpassad för att växa i miljöer som utsätts för störning. Dess frön är omgärdade av ett hårt hölje vilket gör att de tål den syrgasbrist som kan uppstå till följd av nedbrytning i de gyttjiga bottnarna. Det gör även att de tål att åka genom tarmarna på fiskar och sjöfågel. Groning av fröna stimuleras till och med av mörker och en syrgasfri miljö. Havsnajas frön tål även frysning, vilket gör att den kan överleva om isen under en kall vinter fryser ned till botten. Den gror på våren eller försommaren så fort vattentemperaturen blivit högre än 16 °C och tillväxer som bäst när vattnet är så varmt som 20-25 °C. Havsnajas är känslig för de förändringar i miljön som uppstår i marinor, t.ex. ökad vattencirkulation och vågsvall.

Havsnajas växer i mycket avsnörda och skyddade vikar med dyig eller gyttjig botten och är vanlig från Blekinge till Gävleborgs län. Den växer främst grunt ned till ungefär 1,5 meters djup, men kan förekomma djupare.

Fakta: Kärlväxter i havet

Havets kärlväxter är nära släkt med blomväxterna på land. De har blommor och nästan alla har rötter att rota sig med i bottnar med mjuka sediment. De flesta lever helt nedsänkta i vattnet, men kan ha blommor vid vattenytan. Några få har flytblad på vattenytan eller sticker upp långt ovanför vattenytan. Vattenväxterna har utvecklat olika strategier för att få till befruktningen av blommorna. Vissa blir pollinerade under vattnet, ibland genom transport av pollen på små luftbubblor. Andra blir pollinerade på vattenytan med hjälp av vattenrörelser och vinden. Några få blir pollinerade av flygande insekter. Jämfört med andra havsområden är artrikedomen av kärlväxter hög i Östersjön och de flesta har sötvattenursprung. Många av dem växer där sötvatten rinner ut i Östersjön. Ålgräs är den enda marina kärlväxten i Östersjön. Förutom skillnader i salthalt så bestäms kärlväxternas utbredning till stor del av hur tåliga de är mot störning och hur mycket ljus de kräver för att växa. Störningen kan bestå av fysisk påverkan från vågor eller is. Tolerans mot syrefattiga förhållanden som kan uppstå naturligt i gyttjiga bottnar är också viktigt för kärlväxternas utbredning. Utifrån de här och några andra miljöbetingelser konkurrerar växterna om plats med varandra samt med kransalger och mossor. De flesta kärlväxter klarar att växa ned till ungefär 6 till 7 meters djup, men de växer oftast grundare eftersom tillgången på ljus blir för dålig på stora djup.