Hästsvans (Hippuris vulgaris)

Hästsvansar är ganska vanliga i skyddade, grunda havsvikar i Östersjön. De växer med ogrenade skott som slingrar sig längs botten. De har oftast även upprätta skott som sticker upp högt ovan vattenytan. Undervattensbladen är långsmala och gröna, medan övervattensbladen är styvare. Bildandet av övervattensblad styrs av tillgången på ljus och sker endast när temperaturen är över 10°. Förutom den vanligaste arten, hästsvans, finns det två andra arter längs Östersjökusten; ishavshästsvans, Hippuris tetraphylla, och mellanhästsvans, Hippuris x lanceolata. De går endast att skilja åt på övervattensskotten. Hästsvansarna växer oftast nära strandkanten men kan även växa helt på land. Arterna är fleråriga och övervintrar med rotstam eller som små fragment. De har både samkönade och skildkönade blommor och reproduktionen sker under högsommar eller sensommar. Ishavshästsvansen är akut hotad enligt rödlistan 2015.

Hästsvansar växer i vågskyddade och grunda vikar på dyiga bottnar ned till ca 2 meters djup. De är mer vanligt förekommande längs vår kust i norr än i söder.

Fakta: Kärlväxter i havet

Havets kärlväxter är nära släkt med blomväxterna på land. De har blommor och nästan alla har rötter att rota sig med i bottnar med mjuka sediment. De flesta lever helt nedsänkta i vattnet, men kan ha blommor vid vattenytan. Några få har flytblad på vattenytan eller sticker upp långt ovanför vattenytan. Vattenväxterna har utvecklat olika strategier för att få till befruktningen av blommorna. Vissa blir pollinerade under vattnet, ibland genom transport av pollen på små luftbubblor. Andra blir pollinerade på vattenytan med hjälp av vattenrörelser och vinden. Några få blir pollinerade av flygande insekter. Jämfört med andra havsområden är artrikedomen av kärlväxter hög i Östersjön och de flesta har sötvattenursprung. Många av dem växer där sötvatten rinner ut i Östersjön. Ålgräs är den enda marina kärlväxten i Östersjön. Förutom skillnader i salthalt så bestäms kärlväxternas utbredning till stor del av hur tåliga de är mot störning och hur mycket ljus de kräver för att växa. Störningen kan bestå av fysisk påverkan från vågor eller is. Tolerans mot syrefattiga förhållanden som kan uppstå naturligt i gyttjiga bottnar är också viktigt för kärlväxternas utbredning. Utifrån de här och några andra miljöbetingelser konkurrerar växterna om plats med varandra samt med kransalger och mossor. De flesta kärlväxter klarar att växa ned till ungefär 6 till 7 meters djup, men de växer oftast grundare eftersom tillgången på ljus blir för dålig på stora djup.