Grönsträfse (Chara baltica)

Grönsträfse är vackert klargrön till färgen. Arten har hon- och hanorgan på samma planta som framträder tydligt i gul och orange färg. Reproduktionen sker från juli till oktober. Sporerna gror under vår och försommar. Grönsträfse varierar mycket i utseende. Den kan växa som små tätt förgrenade plantor och som stora plantor med glesa, långa förgreningar. Skillnaderna i utseende hänger delvis ihop med vilken salthalt och vågexponering som råder på växtplatsen. Plantorna är små vid hög salthalt och hög vågexponering, medan de är stora i mer skyddad miljö med lägre salthalt. Variationen i utseende har gjort att arten ibland delas upp i underarter. Den kan förväxlas med raggsträfse, Chara horrida. Det pågår forskning för att utreda släktskapet mellan de båda arterna grönsträfse och raggsträfse.

Grönsträfse växer i flera olika typer av miljöer, från halvskyddade stränder med inslag av sand till mycket vågskyddade vikar med gyttjig botten. Den växer främst ned till 1,5 meters djup, men förekommer ned till ungefär 5 meter.

Fakta: Kransalger

På svenska östkusten finns 13 arter kransalger av släktena Chara, Nitella och Tolypella. De tillhör grönalgerna men liknar kärlväxter. De fäster sig inte direkt på stenar och klippor utan har rotliknande trådar som håller dem fast på mjuka bottnar. Kransalgerna har fått sitt namn genom växtsättet med sidogrenar i tydliga kransar. Vissa av dem kan ge ett krasande ljud ifrån sig om de bryts. Det beror på att de innehåller mycket kalk. Kransalgerna producerar ämnen som kan minska tillväxten av mikroskopiska alger. De här ämnena gör att kransalgerna har en markant lukt. De är känsliga för övergödning, båttrafik och muddring, och hör till de arter som är skyddsvärda och i några fall utrotningshotade. Kransalger förekommer på mer eller mindre vågskyddade, grunda mjukbottnar i Östersjön. Ofta bildar de täta mattor bestående av en eller ett fåtal arter. Flera av arterna är ursprungligen från sötvatten och förekommer därför i miljöer med stor sötvattenpåverkan.