Grönslick (Cladophora glomerata)

Grönslick består av en mängd fint förgrenade trådar där de små tofsarna sitter ihop till en större, ljusgrön till mörkgrönn tofs. Lösliggande grönslick kan förväxlas med näckhår men denna art har jämförelsevis kortare celler. För att se detta krävs ett mikroskop. Cellerna hos grönslick kan bli mer än 10 gånger så långa som breda. Grönslick hinner med flera generationer per år. Den första brukar växa till i juni. Den gröna färgen bleks av starkt solljus och tofsar som sitter i skuggan bakom en sten blir mörkgröna. I näringsrikt vatten, där grönslick tar upp mycket kväve, blir de också mörkgröna. Utseendet varierar också under året, med ljusa bleka plantor på sommaren och mörka mindre förgrenade individer på hösten. Arten övervintrar med den basala delen av tofsen som sen kan växa ut igen nästa år. Grönslick har kraftiga cellväggar som består av cellulosa som kan användas och blandas in i massan vid papperstillverkning.

Grönslick bildar på försommaren en ljusgrön bård på klippor och stenar strax under vattenlinjen. Den förekommer från vattenlinjen ner till ca 7 meters djup. Den kan även hittas växande på tång och andra vattenväxter i näringsrika områden. Grönslick är vanlig längs hela vår kust upp till norra delen av Bottenviken.

Fakta: Alg eller kärlväxt

I Östersjön finns både alger och kärlväxter. Kärlväxter finns både på land och i vatten. I vattnet kräver de en mjuk botten för att kunna rota sig i underlaget. Genom rötterna tar de upp näring som transporteras vidare till växtens olika delar. Alger finns i vatten eller i fuktiga miljöer på land. Det finns både stora fastsittande alger och mindre frilevande, så kallade växtplankton. De skiljer sig från kärlväxterna på flera sätt. De stora fastsittande algerna kräver ett hårt underlag som de kan fästa vid med hjälp av en fästplatta. Algerna har inga rötter utan tar upp näring över hela sin yta. Näringen behöver då inte transporteras runt i växten. För att öka upptaget av näring kan algen vara klädd av små, små hår.