Borstnate (Stuckenia pectinata)

Borstnate är den vanligaste växten på grund mjukbotten i Östersjön. Den kan växa i täta bestånd och vara den dominerande arten på många ställen. Stjälkarna är rikt förgrenade och ofta sicksackböjda. Bladen är några få millimeter smala, upp till decimetern långa och har både bladslidor och snärpslidor. Till skillnad från trådnate är bladändarna spetsiga. I enstaka fall kan borstnate växa med bredare, tydligt plattade blad. Växten är flerårig och övervintrar ibland som grön planta, men oftast med jordstammar eller övervintringsknölar. De näringsrika knölarna är viktig mat för andfågel och svanar. Borstnate kan även sprida sig genom att små fragment av plantorna driver iväg och rotar sig på nytt. Borstnate blommar från tidig till sen sommar och blommorna sitter i grupper i ett glest ax. Pollinationen sker genom transport i vattnet eller på vattenytan.

Borstnate växer på nästan all typ av vågskyddad mjukbotten i Östersjön. Den är mindre vanlig på sandiga och grusiga eller väldigt gyttjiga bottnar. Den växer oftast grundare än 3 meter men har hittats så djupt som 7 meter.

Fakta: Kärlväxter i havet

Havets kärlväxter är nära släkt med blomväxterna på land. De har blommor och nästan alla har rötter att rota sig med i bottnar med mjuka sediment. De flesta lever helt nedsänkta i vattnet, men kan ha blommor vid vattenytan. Några få har flytblad på vattenytan eller sticker upp långt ovanför vattenytan. Vattenväxterna har utvecklat olika strategier för att få till befruktningen av blommorna. Vissa blir pollinerade under vattnet, ibland genom transport av pollen på små luftbubblor. Andra blir pollinerade på vattenytan med hjälp av vattenrörelser och vinden. Några få blir pollinerade av flygande insekter. Jämfört med andra havsområden är artrikedomen av kärlväxter hög i Östersjön och de flesta har sötvattenursprung. Många av dem växer där sötvatten rinner ut i Östersjön. Ålgräs är den enda marina kärlväxten i Östersjön. Förutom skillnader i salthalt så bestäms kärlväxternas utbredning till stor del av hur tåliga de är mot störning och hur mycket ljus de kräver för att växa. Störningen kan bestå av fysisk påverkan från vågor eller is. Tolerans mot syrefattiga förhållanden som kan uppstå naturligt i gyttjiga bottnar är också viktigt för kärlväxternas utbredning. Utifrån de här och några andra miljöbetingelser konkurrerar växterna om plats med varandra samt med kransalger och mossor. De flesta kärlväxter klarar att växa ned till ungefär 6 till 7 meters djup, men de växer oftast grundare eftersom tillgången på ljus blir för dålig på stora djup.