Blåmussla (Mytilus edulis)

Blåmusslor finns i alla tempererade hav, men saknas i tropiska och arktiska hav. En fullvuxen blåmussla i Östersjön mäter aldrig mer än tre cm på grund av den låga salthalten. På svenska västkusten kan de bli upp till 10 cm. Blåmusslor äter små växtplankton som de fångar genom att skapa en vattenström med hjälp av sina gälar. Blåmusslan är oerhört vanlig i de södra delarna av Östersjön. Det beror dels på att Östersjön är ett näringsrikt hav med gott om plankton, och dels på att blåmusslorna slipper konkurrens från andra musslor av marint ursprung. Den utgör favoritföda för bland annat ejder och flundra.

Blåmusslan finns på klipp- och stenbottnar ner till drygt 20 meters djup. Den sitter fastlimmad på klippor, stenar och andra hårda material med hjälp av sina byssustrådar. Tillsammans kan de bilda stora musselbankar. På grunt vatten kan blåmusslan även fästa på stora alger och växter.

Fakta: Så funkar en blåmussla

Blåmusslan lever av att filtrera plankton ur vattnet. Den har två öppningar i skalkanten; en större, lite fransig som är insugningsröret, och en mindre där den sprutar ut det filtrerade vattnet. En stor mussla kan filtrera flera liter vatten i timmen. Musslan kan förflytta sig med hjälp av en fot, men fäster sig helst vid underlaget med sina byssustrådar. Om den blir skrämd stänger den sitt skal.

Fakta: Snäcka eller mussla?

Både snäckor och musslor tillhör blötdjuren, Mollusca. Snäckorna, Gastropoda, har bara ett skal som oftast är spiralvridet. De har en fot som de kan krypa omkring med. På foten har de antenner, ögon och en snabel. Under foten har de en rasptunga som de använder för att få i sig mat från underlaget. Musslor, Bivalvia, har två skal som sitter ihop med ett gångjärn. De lever av att filtrera vatten, antingen nedgrävda i mjuka bottnar eller fastsittande med byssustrådar på hårda underlag. En del äter också små partiklar av döda växter och djur från bottnarna.